Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vägen till anden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^T* ^* *’*. ’’.’ - >;<:’V.:’/ -^
«Ack, hvad har du nu fått för ett infall», sade Kegina
och skyndade förbi, ehuru hon ej kunde låta bli att
skratta -åt sin mans underliga påhitt, «till slut
stannar ju allt folk och ser på oss.»
«Nej, nej, min lilla skatt, jag skämtar icke. Jag har
många gånger från fönstret på ett kafé betraktat,
eller snarare lyssnat på dylika kaliforniska
guldsökare. Dessa lumpsanilare äro i viss mening
historieforskare i miniatur, a la mystere de Paris.»
«På hvad sätt då?»
«Jo ser du, mitt barn, hvarenda dylik sophög, som du
snart skall upphöra att anse för blott en bild af
osnygghet, är på sätt och vis en liten urkund, som
innehåller det närmaste husets historia och ur hvilken
du med säkerhet kan sluta till mycket, som verkligen
passerat derstädes; åtminstone bereder han dig fritt
spelrum för dina gissningar derom. Du igenkänner
till exempel med lätthet, hvilka våningar lengiat de
särskilda bidragen. Än ser du ostronskal, komna från
ett förnämt bord, och kattun- eller linnelappar,
som för armodet ännu äro rätt brukbara, eller ett
porslinskärl, som icke saknar annat än handtaget;
än åter ser du de till det allra yttersta utslitna
leihningarne af en barnklädning bland en tarflig hög
af potates-skal. Du skulle blott höra lumpsamlarnes
bitande anmärkningar om deras okända kunder. Deras
pikanta sysselsättning har hos dem alstrat en god del
af rå qvickhet. Nyligen hörde jag en dylik pojke säga
till sin kamrat: hör du, affären går allt trögare
för oss. Lumporna bli allt smärre, och benknotorna
försvinna snart alldeles. Jag tror, att den snåla
kommerserådinnan här uppe sjelf bär sina små knotor
i sypungen till benqvarnen, Den andre utgöt sin harm
öfver kökspigorna, ’som hopsätta sina krinoliner af
uppsamlade lappar och ben ur hushållet’.»
De hade nu hunnit utom staden, men efter en kort
promenad i de doftande lind-alléerna återvände de
genom en annan stadsport till den inre staden. Med
afsigt tog August vägen genom en föga, af Kegina
kanske aldrig förr besökt sidogränd. Ungefår vid
dennas midt gjorde han sin fru uppmärksam på ett litet
hus, öfver hvars låga port en skylt tillkännagaf, att
här .uppköptes lumpor, ben och allt slags skräp. En
blick inåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
