- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
10

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byn bland bergen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

Men det är i sanning besynnerligt, att en sådan man
som ni i detta ögonblick förbiser det naturliga hos
gossen.»

«Men, min Gud», svarade geheimerådet litet förtretad,
«om nu det är så naturligt, att gossen på sitt
landtliga talesätt, men ändå till hälften likt en
professor, demonstrerade mossorna för oss, så måste
ni, för att vara konseqvent, fordra, att hvarenda
bondpojkef skulle kunna detsamma.»

«Det fordrar jag också», svarade Eeinhard lugnt.

«Hvad? Det fordrar ni? Det kan ej vara ert
allvar.»

«Jo, mitt fulla allvar. Tänk eder blott, att i
vårt ställe en annan bondpojke af Steffens ålder
stått bredvid honom. Tror ni icke, att han skulle
fullkomligt hafva förstått Steffens förklaring
öfver mossornas byggnad och säkerligen aldrig åter
glömt den? Hans förklaring vidrörde ju endast de
vigtigaste kännetecknen, som egentligen vid litet
närmare aktgifvande borde af sig sjelfva fallit oss
i ögonen, då vi hade dem så påtagligen fcamför oss.»

Detta kunde geheimerådet icke förneka, utan måste
dessutom medgifva, att Steffen sannolikt också skulle
hafva förstått att lika kort och träffande beskrifva
lafvarne jemte ormbunkarne, ty äfven af sådana
hade Reinhard, som icke var alldeles obevandrad i
botaniken, varseblivit några i Steffens förråd.

«Välan då, min högtärade vän», fortfor Eeinhard med
värma, «då känner ni kanske nu för första gången i
ert verksamma lif välsignelsen af bekantskap med
naturen, som omgifver oss. Nu beder jag eder att
med mig förutsätta, hvilket vi utan tvekan kunna,
att den getvallande bondpojken säkerligen känner
äfven andra växter och djur i sin hemtrakt rätt
så bra som sina mossor; och då måste ni medgifva,
att han här uppe ser skogen och allt, som den i sig
hyser, med helt andra ögon och helt andra tankar,
än vanliga vallpojkar, om man i fråga om dem ens kan
tala om seende och tänkande. Och skulle häraf icke
något välsignelserikt inflytande på gossens sedliga
och andliga lif framgå? Vetande verkar visserligen
icke alltid förädlande, ty det gifves ju äfven lärde,
som blifva förbrytare; men vetandet på naturens område
har nästan alltid ett välgörande inflytande på hjerta
och sinnelag, åtminstone ett vida större än det lärda
vetandet. Ja, hågen att lära känna den oss omgifvande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free