Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
— Han hädar — ropade en annan.
— Men se, sade den vise, och hans stämmas
klang blef stark som ett dån, se de ungas blickar,
se deras kinders färg. Där lyser den längtan, som
skall växa stark och föra min gärnings välsignel-
ser ut öfver världen. Jag bär en kostlig skatt i
mina händer, men ej är det guld, som glimmar —
— Han har gjort guld, vrålade en af de när-
mast stående, låt oss röfva det! Han rusade upp
mot den gamle, höjde sin grofva påk och slog gub-
ben öfver den silfvergrå hjässan. Den vise seg-
nade ned, degeln gled ur hans händer, det klirrade
af krossat glas bland stenarna, och den lysande
elden försvann.
— Han var en guldmakare, tjöt hopen, hvart
svann hans skatt?
— Djäfvulens bländverk, ropade en svart-
klädd man.
Men en af de unga reste sig och hof upp sin
ljungande stämma.
— Mänskor, som rasar! Och du i synner-
het, dråpare, som ville röfva guldet, haf tack för
ditt dåd!. Niding är du, se ditt verk här nere.
Den gamle vise ligger slagen i stoftet. Ser du blo-
det ringla sig fram mellan glasskärfvor och stenar,
ser du silfverhåret tofvat samman i klibbigt blod.
Det är ditt verk, människa! Men du frigjorde ett
annat verk, du löste hans gärning ur bojan. Se
ej mot jorden, mänskor, se uppåt, mot molnen,
öfver molnen! Ser ni där fjället försvinner i de-
ras dimmor, ser ni skenet, som tränger genom
töcknen! Där sväfvar, högt öfver alla toppar,
det djäfvulens bländverk ni människor fruktade.
Du, mördare af en värnlös gubbe, löste stängslet
kring hans själ, ty vet, det var sin egen själ han
funnit. Genom dig tändes det himlabål, som skall
genom sin glöd svalka all brinnande längtan. Dit
upp går vår väg. Framåt, uppåt!
De unga, som suttit vid den gamles fötter,
lystrade till maningen. Där flög ett rop som sång
öfver deras läppar, de såg sig ej om, utan störtade
uppåt längs det branta bärgets sidor.
Folket stod stumt och följde deras färd med
häpna blickar. Där slintade en, han gled nedåt,
men gaf ej tappt. Inom ett ögonblick hade han
ånyo hunnit fatt de andra. Där störtade en i en
afgrund. De andra gaf knappast akt därpå. De
hastade vidare, högre. En tröttnade och stan-
nade; De öfriga fördubblade sin ifver, att stiga
uppåt. Ett snöskred kom, det ryckte några med
sig i sin massa och svann i ett rykande moln öfver
en brant. Men de återstående lät intet häjda sig.
Då brast det löst bland folket vid bärgets fot:
— Galningar! Brushufvuden! Vettvillingar!
Himlastormare!
Och när de unga försvunnit öfver molnen,
glömde folket att dessa vildhjärnor var dess barn,
och det skrattade högt. Därpå vände det åter
till staden och sina dagliga sysslor. Ty det såg
ingen längtans eld, endast en disig molnvägg som,
rufvade tung öfver bärget.
222222 DRCACAEADEDEDEDEDEDEDEDEDEIED ECDECDED I
SKODONENS SKÖTSEL.
et är obegripligt så mycket det beror på sko-
donens skötsel, om de vara längre eller kor-
tare tid. De vackraste kängor och skor bli
fula inom helt kort tid om den smörja som de gnidas
med är dålig eller om de, när de blifvit våta, strax
sättas undan i en stängd garderob.
Då det alltid lönar sig att köpa bra skodon, som
man ju inom parentes sagt får betala dyrt, så ligger
det i hvars och ens intresse att de hålla så länge som
möjligt.
Om skorna äro våta, bör man inte låta dem stå
och torka — de skola hängas upp, inte vid en kakel-
ugn eller värmeledning och inte heller i ett kallt rum,
Är man mycket noga, bör man stoppa kängorna fulla
med tidningspapper, som suger fukten åt sig. Men
stoppa dem inte så fulla, att det uppstår ojämnheter
i lädret, ty dessa gå inte bort, när skon torkat. När
skorna så äro torra, bör man gnida dem med en ylle-
lapp och därefter med skosmörja, som dock inte bör
gnidas på i allt för tjockt lager. Den bör gnidas med
en lapp och sedan med en annan.
Gula skodon rengöras med bensin.
Om skodonen blifvit hårda på grund af att de blif-
vit våta eller stått för länge, böra de vätas helt och
hållet i ljumt vatten, gnidas med en ylelapp och slut-
ligen med fett, som gnides på så länge, att det allde-
les tränger in i lädret. Sedan stoppas de fulla med
tidningspapper, så att skorna eller kängorna få en
jämn form.
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
