- Project Runeberg -  Ute och Hemma. Illustrerad tidskrift /
117

(1916) Author: Hanna Rönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UTE OCH HEMMA

RESOR 1I SYDAMERIKA.

PARA (BRASILJEN).
För Ute och Hemma af 7. W. Harmston.

Ha tidningar äro redan många gånger
A genombläddrade och artiklarna lästa,
till och -med de »tråkiga». Lektyren

är slut och det börjar småningom bli litet lång-

trådigt ombord. Intet anmärkningsvärdt har
inträffat, rakt intet. En flygfisk har hoppat in

oogenom förste maskinistens fönster och Miss

Armstrongs svarta katt har lyckliggjort sin äga-
rinna med en stor råtta, hvilken hon fick i sin
hand i stället för tofflorna, då hon en morgon
skulle ta dem på sig. Det är allt.

Vid frukosten går ett rykte, att vi tvåtiden
komma att möta ångaren Antony och passa-
gerarne bli ganska intresserade, ty på en hel
vecka har ej ett enda fartyg synts till. . Un-
derrättelsen har troligen kommit per trådlös
telegraf direkt från den andra ångaren och borde
således vara sann, men något öfverraskande
verkar det dock, att tiden kan bestämmas så
noggrannt.

Småningom komma kikarna fram, den ena
efter den andra och slutligen upptäcker någon
en för blotta ögat ännu osynlig rök vid hori-
sonten. Så synes en svart prick, som blir större
och slutligen visar sig vara en ångare med två
master och en skorsten. Den närmar sig allt
efter som det lider mot den utsatta tiden och
precis klockan två äro vi jämsides, fast på många
kilometers afstånd. En half timme senare fin-
nes i trappuppgången ett anslag, som ej varit
där förut. Det är Antony’s passagerarlista som
telegraferats öfver till oss.

Sedan den andra ångaren försvunnit ur sigte,
äro vi åter ensamma på den stora vida oceanen,
hvars yta är så skimrande blå, att den nästan
bländar i det starka solljuset. Den varma vin-
den är så svag, att den blott sällan kommer
en våg att slå i skum, men dyningen som al-
drig dör, är ändå så mäktig och tung, att vi
ständigt hållas i en långsam gungning som är
så regelbunden och jämn, att den verkar nästan
söfvande. Nu och då reser sig ett stim flyg-
fisk ur en våg blott en famn eller par från ån-

garens stäf. Med utbredda fenor lika jättestora
sländor sväfva de först snörrätt fram öfver vatt-
net, kanske ett femtiotal meter och sedan i en
svag båge åt sidan och nedåt till nästa mö-
tande våg uti hvilken de åter försvinna.

Följande morgon, dagen för vår ankomst
till Brasilien, har vattnet ej mera samma rena
mörkblå. färg som förut, Det är nu blågrönt
och blir ständigt grönare, ty vattnet från värl-
dens största floder, från. Amazönas och Tocan-
tins-Araguåya, blandar sig med hafvets blå.

Slutligen få vi land i sigte: Det är en låg,
skogbeklädd kust, på långa sträckor åtföljd af
en bländande hvit sandstrand. Efter en timme
eller däromkring, synes land äfven på andra
sidan, till höger. Det är ön Marajöéö, som är
nästan lika stor som hela Danmark.

En rad små öar dyka upp och efterföljas
af en större, Ilha das Oncas”), som alldeles
undanskymmer den långt aflägsna Marajö,
samtidigt som farleden afsmalnar betydligt
och vattnet blir allt orenare och fulare — öfver-
går från grönt till gulgrönt, från gulgrönt till
gult och blir slutligen alldeles brunt, så att det
på långt håll och i stark belysning ser ut som
sand.

Fyratiden lägga vi till vid en ny, och väl-
byggd kaj, medan det regnar, regnar så, som
det blott kan regna under ekvatorn. Vi äro
framme i Parå, men måste änhu vänta öfver
en timme, innan tullbesigtning och andra for-
maliteter äro öfverståndna, innan vi kunna gå
i land. Dröjsmålet har för öfrigt varit oss till
fördel, ty under tiden har regnet upphört och
solen åter kommit fram.

På en främling som förut ej sett något lik-
nande, gör Parå ett högst besynnerligt intryck,
ty det är så fullt af kontraster och motsägel-
ser, en sammansättning sådan som få.

+) Uttalas »Ilja dasånsas» och betyder »Jaguårönn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utehemma/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free