Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
mig när det kommer över mig, glömmer allt
annat.
Han hade slutligen rest sig.
— Förlåt mig, för sista gången. Jag skall —
du må tro att jag glömmer inte den här natten.
Edele, ser du inte att jag ber för mitt liv?
Hon stod orörlig.
— Edele, tänk på allt vi haft gemensamt, alla
våra drömmar om framtiden och allt det där.
Har du inga minnen om mig som du vill förlåta
mig för?
Nej, for det igenom henne. Men hon svarade:
— Jag förlåter dig visst. Ty du vet nog inte
vad det är du har gjort.
— Edele! Han skrek till och föll på knä igen,
framför henne.
— Å gud, hur skall jag gottgöra det — hela
mitt återstående liv. Säg det igen att du har
förlåtit och glömt.
— Jag har förlåtit. Men inte glömt. Jag kan
inte glömma. Kanske det är för att jag ingen-
ting glömmer, som jag förlåter dig, Alf,, tilläde
hon sakta. Nej, kyss mig inte nu.
Hon var förtvivlad över att hon inte kunnat
bryta. Men det var omöjligt. Hon stod inte ut
med den ansträngningen nu.
Hon var bara dödstrött. Trött av hans tårar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
