Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FRÄMLING 203
deras sorg — så kall som hon varit inför Alfs.
Alf som hon givit själ och kropp. Och hon stod
utanför hans smärta — utanför, utanför. Hon
vistse inte hur hans sorg såg ut. Men denna man
och denna gosse, hon visste hur de ledo. A Gud,
Gud.
— Ni får lov att säga till mig då jag skall
gå, sade hon sakta.
— Jag vill helst att ni stannar, svarade Dyrs-
sen lugnt. Jag tycker att jag varit ensam redan
länge. Och då är det inte stort mer än tjugufyra
timmar sedan.
De sutto framför kaminen i hans rum.
— Det är underligt, inte sant, sade Dyrssen
plötsligt med samma avlägsna röst. Här sitta vi.
Och hon skall ligga inne i kylan.
— Skall, viskade han hårt och besynnerligt
rått.
— Ni har aldrig sett någon dö, Edele?
Hon skakade på huvudet:
— Jag var i Stockholm då min mor dog.
— Ja, jag mins det.
Jag har sett många — Karen — det är nästan
som om det inte varit, redan. Det att vi varit
gifta, menar jag.
Ni måste laga, Edele, då ni står hos någon ni
–-TO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
