Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FRÄMLING 189
säga om hans fästmö: jaså det är hon som var
så mycket med den och den..
Edele sänkte huvudet. Det var sant. Folk
hade pratat om henne och Dyrssen. Hon hade
varit oförsiktig, suttit länge ensam hos honom,
kommit hem sent i hans sällskap— ja, det var ju
det första Alf hade sett av henne. Det var inte
Dyrssens fel, han kunde inte skicka av henne som
en småflicka. Hon hade varit så naiv, sä naiv att
det roat henne att förarga de andra damerna i
pensionatet, dessa som hon hjärtligt föraktade för
allt deras prat om herrar, hon gav katten i vad de
tänkte om henne.
— Men Alf, det är ingen som känner mig.
— Jo då. Den långa vackra, som alltid är
med arkitekt Dyrssen. Honom känner alla. Och
dig lägger man sannerligen märke till.
— Kanske du har rätt. Men jag skulle vara
så tacksam om du lät bli att tala så där om Dyrs-
sen. Han har känt min far och . ..
— Var han vän till din far?
Edele böjde av:
— Han var ju mycket yngre men i alla fall.
Hon satt där med dåligt samvete. Det var inte
riktigt sant. Hennes far hade endast varit Dyrs-
sens lärare i gymnasiet ett par år, efter vad
Dyrssen berättat.
-vm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
