Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
kunnat smeka bort den och hennes sinne hade
svingat sig upp i ett tillstånd av lycklig säkerhet.
–––- Det bleve ju roligt att träffa Dyrssen.
Hon var glad att han hade skrivit och att hon
svarat på hans brev. Ty skulle hon helt oförbe-
rett ha fått veta av hans egen mun att han för-
lovat sig, hade hon kanske ändå blivit litet
häpen.
Han kom raskt emot henne och de togo varan-
dra hjärtligt i hand.
— Jag gratulerar nu igen! Och förlåt att jag
låtit er vänta. —
Det var en av Edeles små ärelystnader att
hon var punktlig, på det hela taget höjd över
små fruntimmersaktigheter.
Dyrssen föreslog Frognesieteren. De stodo på
spårvagnens plattform och pratade. Det var
nästan som om Per Dyrssen hade svårt att åter-
finna deras forna ton. Edele märkte det och kän-
de sig litet överlägsen.
Han var lång och bredaxlad, en aning om
korpulens — han såg större ut i sin ljusa som-
markostym. Det täta, svarta håret var grå-
sprängt vid tinningarna, det var också gråa
stänk i det spetsiga skägget, som dolde hur
tunga haka och mun voro och det låg ett fint
nät av rynkor under ögonen — stålgrå ögon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
