Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
hade slagit upp. Livet skulle inte mera komma
till henne.
Uni hade velat ta henne intill sig, säga något,
men vad? Tröstat henne, stramat upp henne,
— strunt Birgit, han är ingenting att gråta för,
pah, du är ung, du har hela livet för dig och
du är god som guld, du är värd mycken lycka.
Det är inte sant, det hjälper inte att du är god,
det blir värst för dig själv det, lilla Birgit.
Hon kunde ha kysst henne, slagit armarna om
henne. Men hon erfor en skygghet, som hon ej
kunde övervinna och hon blev stående och strök
henne över håret:
—- Bildit, lilla Bildit.
— Jag har nog anat det länge. Ända sen
han blev färdig och inte ville sätta in annons.
Och ändå hoppades jag — att han inte skulle
bryta med mig.
Jag tänkte alltid invärtes, du får honom aldrig,
jag insåg ju, att jag inte var något för Haakon. —
Och hon är så stilig, Ragnhild Hevne, den där
söta, du vet — de rå om huset i backen på Hef-
tyes Gade. —
— Så, på det sättet!
— Nej Uni, så får du inte säga. Haakon är
inte sådan att han säljer sig. Hon är så stilig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
