Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
Det kom upp något i halsen och i den känsla,
som nu marterade henne, ödmjukhet, fattigdom,
trötthet, föddes plötsligt ett smärtsamt minne
— från långt, långt tillbaka, men så beskt att
det aldrig glömdes. Hon och Gerda hade snattat
krusbärskart, hattarna alldeles fulla och så fick
modern se det, förbjöd henne att äta detta
omogna skräp och kokade soppa på det. Det
var alltsammans, ingen, inte modern, ingen i
hela världen skulle förstå det om hon sagt att
hon var så förtvivlad av att bara se soppan.
— Det var ju meningslöst, men det var ett barns
orimligt ömtåliga sinne, en fantasi, svedd av
fattigdom, besmittat av kamraternas hån över
gamla kläder och fula skodon, av moderns kla-
golåt, av önskningar, som voro omöjliga endast
för henne — av tusen småsaker — en sådan
skam, en sådan skam, stjäla till middagsmat!
Voro de så fattiga?
— Uni vad du är förtjusande, sade Bildit
sakta. Hon stod och stirrade på kusinen.
Äsch ja, hon kunde visst inte slippa Bildit,
henne måste hon ju ha med sig för att bada.
Stackare, hon var inte “förtjusande11. I ett plöts-
ligt anfall av medlidande vari en smula förakt
blandade sig, tog hon sig an henne, flätade in
ett vitt band i hennes korta, tjocka smutsgula
i- MHHHpHHr1’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
