Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
desto mindre afvikande från djurens dess enformiga
lefnadsförhållanden. Arkeologien är därför i sin fulla rätt, då den
af de minnesmärken, ett utdödt folk efterlämnat, drager
slutsatser om dess kulturgrad.
Arkeologerna urskilja i kulturens utveckling hos de
flesta nu civiliserade raser olika "åldrar", som blifvit
benämda efter de olika ämnen, af hvilka redskapen under
de särskilda tiderymderna företrädesvis förfärdigats.
Sålunda föregicks järnåldern af bronsåldern, då järnet ännu var
okänt, och bronsen förarbetades till visserligen prydliga
men mindre användbara redskap. Före bronsåldern åter
fans en tid, då bruket af metaller var okänt, och då
redskap förfärdigades af sten, hvilket gifvit anledning till
benämningen stenåldern. Ännu i våra dagar finnas vilda
raser, som kvarstå på stenålderns stadium, hvilket af de
numera civiliserade raserna passerats för oberäkneligt lång
tid sedan.
Den arkeologiska forskningen har lagt i dagen, att
en stenålder varit rådande öfver de flesta bebodda delar
af jorden. Nästan öfverallt har man funnit stenredskap,
om hvilkas ursprung de nutida bebyggarne ej kunnat
lemna några upplysningar. Men äfven stenåldern har haft
sina grader af högre och lägre odling. Så äro de yngsta
stenredskapen fint arbetade och slipade, under det de äldre
äro gröfre förarbetade. De älsta slutligen utgöras af
stenskärfvor, som visserligen tydligen äro tillslagna, men
blott på måfå, och vitna om de dåtida människornas
oförmåga att gifva åt stenen den ändamålsenliga formen.
Jämte mycket annat, som skulle blifva för vidlyftigt att
här omnämna, vitnar denna allmänna utbredning af
stenåldern om, att alla folkraser, äfven de som nu stå högt i
civilisation, utgått från ett ytterligt lågt och för alla lika
kulturstadium, om hvars aflägsenhet i tiden vi omöjligen
kunna bilda oss någon föreställning. Blott det är visst,
att man vid uppskattandet af dessa tiders aflägsenhet från
nutiden kommer sanningen närmare genom att räkna med
hundratusental i stället for tusental af år.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
