Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kain och Artem - 4 - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kain följde honom med en vemodig blick, och i det han
slog båda händerna för ansiktet lutade han sig med
pannan mot källardörren bredvid vilken han stod.
5
Artems skarpa hotelse förfelade inte sin verkan - den
injagade skräck hos Kains vedersakare, och de lät honom
vara ifred.
Kain märkte snart att taggarna inte längre stod så tätt
som förut på den törnestig han hade att vandra till sin
grav. Människorna upphörde så att säga att ta notis om
hans tillvaro. Liksom förut smög han beskäftigt fram och
tillbaka mellan dem och bjöd ut sina varor, men man
trampade honom inte längre avsiktligt på tårna, puffade
och knuffade honom inte mera, spottade inte längre i
hans varulåda... Å andra sidan hade man inte förut mött
honom med så kalla och fientliga blickar som nu.
Med hans fina känsla för allt som angick hans egen
person undgick honom inte dessa förändrade blickar, och
han frågade sig vad de kunde betyda, vilken fara de
hotade honom med. Han grubblade ofta över det och kunde
inte begripa varför man såg så besynnerligt på honom ...
Och han påminde sig att människorna på gatan förut
ändå ibland hade tilltalat honom vänligt och harmlöst
skämtat med honom. Den smula godhet de hade bevisat
honom kom han först nu att tänka på.
Han funderade och funderade, och hans hörsel blev
finare, hans öga skarpare. En dag trängde till hans öra en
ny visa som hade diktats av Brudgummen, grändens
trubadur. Denne förtjänade sitt bröd som musikant och
sångare, och hans instrument bestod av åtta träskedar som
han tog mellan fingrarna och omväxlande slog mot
varandra, mot sina utspända kinder eller mot sin måge. Han
frambragte på detta sätt en musik som visserligen inte var
särdeles vacker men som fordrade en ovanlig
fingerfärdighet, och det var en egenskap som grändens publik
förstod att uppskatta.
På detta instrument brukade Brudgummen
ackompanjera sig när han föredrog sina självgjorda kupletter. En
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
