- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
205

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förklarade Vasilij.

Jakov såg avundsjukt på Serjozjka, kastade därefter en
blick på Malva och böjde ner huvudet för att dölja
glädjen i sina ögon.

- Farväl, bröder... nu går jag!

Vasilij bugade sig och gick. Malva följde efter honom.

- Jag ska följa dig en bit...

Serjozjka sträckte ut sig på sanden och grep Jakov i
foten just som han gjorde sig i ordning att gå med.

- Ptro! Vart ska det bära av?

- Seså, släpp mig! Jakov ville slita sig lös, men
Serjozjka grep honom i det andra benet också.

- Stanna kvar hos mig du ...

- Vad är det här för upptåg?

- Det är inga upptåg alls... Sätt dig där!

Jakov bet ihop tänderna och satte sig.

- Vad är det du vill?

- Vänta! Var tyst och låt mig tänka efter, så ska jag
säga dig sen...

Han såg hotande på ynglingen med sina fräcka ögon,
och Jakov fogade sig ...

Malva och Vasilij gick tysta en stund. Hon sneglade
från sidan upp i hans ansikte, och hennes ögon lyste med
en sällsam glans. Vasilij såg mörkt framför sig och teg.
Deras fötter sjönk ner i sanden, och de gick långsamt.

- Vasilij!

- Vad är det?

Han såg på henne men vände sig genast bort igen.

- Jag har ju med flit ställt till den här oenigheten
mellan dig och Jakov. Ni skulle kanske kunna leva
tillsammans här utan att gräla, sade hon lugnt. Inte en skymt av
ånger kunde spåras i hennes ton.

- Varför gjorde du det? frågade Vasilij efter ett
ögonblicks tystnad.

- Jag vet inte... Det föll sig så!

Hon ryckte leende på axlarna.

- Du har just ställt till det! Å, du! förebrådde han
henne i uppbragt ton.

Hon teg.

- Du kommer att fördärva pojken för mig, alldeles
fördärva honom! Du, din häxa... Inte fruktar du Gud...

205

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free