Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vasilij trodde att det innebar ett angenämt löfte och
frågade med ett belåtet leende:
- På vad sätt då?
- Det får du väl se, sade Malva lugnt. Hon sade det
mycket lugnt, men hennes läppar darrade.
- Ack, min älskling! utbrast Vasilij och tryckte henne
hårt intill sig. Vet du, sen jag slog dig har du blivit mig
ännu kärare! Ja verkligen! Du har kommit mig närmare...
eller hur ska jag säga?
Måsarna flög över dem. Smeksamma fläktar stänkte
vågskummet nästan upp på deras fötter, och havets
outtröttliga skratt ljöd lugnande.
- Ja, det är underligt! sade Vasilij med ett djupt
andetag och smekte tankfullt flickan som smög sig intill
honom. Och så besynnerligt allt är inrättat här i världen.
Det som är syndigt, det är ljuvt. Du begriper ju ingenting
av det... men när jag ibland tänker över livet så blir jag
riktigt ängslig till mods. Isynnerhet om natten när man
inte kan sova. Framför sig ser man havet, över sig himlen,
och runtomkring är allt så mörkt och hemskt... och jag
är alldeles ensam här. Och då har jag en känsla av att jag
är så liten och att jorden vacklar under mig och att ingen
finns på den utom jag. Om du åtminstone vore här vid
såna tillfällen, så att vi var två ...
Malva låg med slutna ögon i hans knä och teg. Vasilijs
grova och väderbitna men godmodiga ansikte lutade sig
över henne, och hans stora, av solen blekta skägg kittlade
henne på halsen. Hon rörde sig inte, endast barmen höjde
sig i jämn rytm. Vasilijs ögon irrade utåt havet, eller
vilade på denna barm som var honom så nära. Och han
talade om hur svårt det var att leva ensam och hur
plågsamma de sömnlösa nätterna var med sitt dunkla grubbel
över livet. Så började han kyssa henne på munnen utan att
göra sig någon brådska och högljutt smackande som om
han åt varm gröt med smör.
Så tillbragte de tre timmar, och då solen började sänka
sig ner mot havet sade Vasilij i misslynt ton:
- Nu måste jag gå och koka te... Vår gäst vaknar väl
snart.
Malva makade sig åt sidan med lättjefullheten hos en
katt som ligger och solar sig, och han reste sig motsträ-
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
