Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och snart läste jag för honom N. Kostomarovs
monografi "Stenka Razins uppror". I början föll detta
talangfullt skrivna arbete, som nästan är en episk dikt, inte min
skäggige åhörare i smaken.
- Varför är det inga samtal där? frågade han och
kastade en blick i boken. Och då jag förklarat skälet gäspade
han till och med. Visserligen sökte han dölja gäspningen,
men det lyckades inte utan han förklarade med förlägen
och skuldmedveten min:
- Bry dig inte om det utan läs bara. Det bara blev så
där...
Jag tyckte om hans finkänsliga sätt och låtsades som
om jag inte märkt något och inte begrep vad han talade
om.
Men allteftersom historieskrivaren i konstnärlig relief
tecknade Stepan Timofejevitjs gestalt och "de fria
volgakosackernas furste" åskådligt trädde fram från bokens
blad försiggick en förvandling med Konovalov. Efter att
förut ha suttit likgiltig och uttråkad med sömniga ögon
blev han småningom som en helt annan människa. Han
satt på tråget mittemot mig med armarna om knäna och
hakan stödd emot dem så att skägget dolde hans ben och
stirrade på mig med begärliga, sällsamt glödande ögon
under de bistert rynkade brynen. Det fanns inte längre en
skymt av den naiva barnslighet som han alltid förvånade
mig med, och allt det okonstlade och kvinnligt mjuka som
passade så bra till hans goda blå ögon hade försvunnit
och efterträtts av något mörkt och fatalistiskt. Jag
tystnade och såg på honom.
- Läs, sade han sakta men eftertryckligt.
- Vad går det åt dig?
- Läs! upprepade han, och en viss retlighet skönjdes i
det bedjande tonfallet.
Jag fortsatte men kastade då och då en blick på honom
och såg att han blev mer och mer uppeldad. Hans
upprörda sinnesstämning meddelade sig även till mig och steg
mig åt huvudet som ett lätt rus. Boken gjorde också sin
verkan, och det var i ett tillstånd av nervös spänning, fylld
av förkänslan av något ovanligt, som jag slutligen kom till
det ställe där Stenkas tillfångatagande skildras.
- Tog de honom! utbrast Konovalov.
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
