Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ryggen stödd mot väggen och armarna i kors över
bröstet och lekte med fingrarna i sitt långa silkeslena
skägg. Jag sneglade på hans avlånga bleka ansikte och
undrade: Vad är väl detta för slags människa? Men jag
tordes inte tilltala honom, för han var min förman och
ingav mig dessutom ett slags besynnerlig respekt.
Hans panna var fårad av tre fina rynkor, men ibland
utslätades de och försvann, och jag skulle bra gärna ha
velat veta vad han grubblade på ...
- Kom in nu, det är tid att göra i ordning den tredje
degen. Medan du knådar den andra ska jag blanda till
den, och sen ska vi kavla ut kakorna.
Då vi hade vägt upp och delat den ena degen på faten,
knådat den andra och satt jäst till den tredje satte vi oss
ner för att dricka te, och då stack Konovalov handen in
under skjortan och frågade mig:
- Du kan ju läsa? Läs då det här - och han räckte mig
ett tillskrynklat och nedsölat papper.
"Älskade Sasja!" läste jag. "Många hälsningar och
kyssar sänder jag dig långväga ifrån. Jag har det svårt, och
leds gör jag också och vet inte hur jag ska kunna vänta
tills jag får följa med dig eller leva tillsammans med dig.
Det här fördömda livet är mig nu en riktig pina fast jag
tyckte om det i början. Det förstår du själv mycket väl,
och jag har också förstått det sedan jag blev bekant med
dig. Skriv så snart som möjligt till mig, är du snäll, jag
längtar så efter att få några rader från dig. Jag hoppas att
vi träffas inom kort, och därför säger jag inte farväl, du
mitt käraste långskägg, min egen hjärtevän. Några
förebråelser gör jag dig inte fast jag är arg på dig därför att
du, ditt odjur, for din väg utan att säga adjö till mig. Men
annars har jag inte rönt annat än gott av dig, du är den
förste och den ende som har varit sådan mot mig, och det
ska jag aldrig glömma. Är det då inte möjligt, Sasja, att
du kan göra något för att få mig fri? De andra flickorna
här har sagt dig att jag skulle rymma ifrån dig om jag blev
fri, men det är bara prat och lögn. Om du bara
förbarmade dig över mig och jag blev fri skulle jag följa dig som
din hund. Det är ju lätt att göra för dig, men för mig är
det mycket svårt. Medan du var hos mig grät jag över att
jag var tvungen att föra ett sådant liv fast jag inte sade
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
