Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I förtroliga stunder kunde hon ibland resonnera
med sin man om sina farhågor. Men han var som
hennes far, ville helst bara förklara bort alltihop,
med att karlen inte haft någon mening, med hvad
han sagt.
Någon gång beqvämade han sig likväl till att
tala grundligt oeh allvarligt om saken, liksom han
föresatt sig att taga den ur hufvudet på henne. Men
då blef det full dispyt.
Försäkrade han henne eftertryckligt, att man är
mätt på nöjet, när man suttit inne i ett år och två
månader, och ej gerna lagar att man kommer in med
detsamma igen, så förklarade hon lika tvärsäkert, att
hon visste, att den sortens folk, som ingenting har
att förlora, ofta begår brott bara för att få mat och
husrum, helst som menniskor så sällan bli hängda
och halshuggna nu för tiden. Försökte han öfvertyga
henne, att han inte skulle få tag i henne nu, när
hon ändrat namn och flyttat bort, så svarade hon,
att det var dumt sagt, ty alltid får man reda på en
person, om man vill. Och påstod han, att karlen
icke skulle känna igen henne efter en så lång tid,
så skakade hon på hufvudet. Jo, det var hon då
säker på. Hvad henne beträffade, så skulle hon då
känna igen honom bland tusende, om också många
år gått om.
Man kom inte en tum framåt med henne. Hon
hade svar på allting, och när Axelsson en hel qvart
Ur skilda portföljer. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
