Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stan vidrörde mitt; fullkomligt likgiltig för alla yttre
obehag tryckte jag mig krampaktigt intill min räddare.
Den förfärliga egoism, som utgör innersta
drif-kraften i kampen för tillvaron, hade gripit mig; jag
tänkte ej längre på att det var menniskor som
om-gåfvo mig, att det var mina bröder, mina likar,
med hvilka jag ursinnigt kämpade för att komma lös.
Alla dessa kroppar, hvilka voro liksom fastsugna vid
min, föreföllo mig som polyper, hvilka ej ville släppa
sitt rof, fiendtliga makter, hvilka sökte draga mig ned,
och hvarje själskraft inom mig koncentrerade sig
kring en förtviflad, hänsynslös ansträngning att blifva
dem qvitt.
Ett par gånger var jag nära att gifva vika. »Jag
förmår icke mera», hviskade jag flämtande, »mina
armar sönderslitas». Men min räddare lät icke
modet falla. Han slet och drog i mig, som om jag
varit ett stycke okänslig materia, under det han med
samma buttra, befallande röst upprepade: »håll bara
fast!»
Huru länge denna kamp varade, vet jag ej,
troligen endast ett par sekunder, fastän den föreföll mig
timslång. Hela min kropp var liksom sönderbråkad,
armarne spändes, så att det knakade i fingrarne, och
en känsla af vanmakt började inhölja tankar och
förnimmelser i mörker . . .
Plötsligt märkte jag att trycket gaf vika. Jag
lyftes uppåt, luften strömmade fritt in i mina lungor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
