Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
och skönt. Jag ville, jag måste lefva! Det föreföll
mig, som hölle jag på att sjunka ned i en mörk
afgrund, under det min blick med vildt begär sög sig
fast vid den sista försvinnande skymten af rymden
öfver mig. Under dessa korta sekunder flög genom
min fantasi den ena bilden efter den andra ur det lif
jag höll på att lemna. Mina små barns ljusa
gestalter .. . min mors kära, gamla ansigte . . . vår lilla
salong, där vi brukade sitta vid lampan och hvila
efter dagens arbete ... en stor, grönskande äng med
solljus och blommor och glada barnlekar . . .
Nej, jag ville inte dö, jag kunde inte dö! »Mina
små barn, mina små barn!» ropade jag gråtande,
»hjelp mig för mina små barns skull!» Men ingen
ens hörde mig, alla voro upptagna af sina egna,
för-tviflade bemödanden att rädda lifvet.
Och under dessa fasans ögonblick fortfor
oafbru-tet Kristina Nilssons sång. Men för mina öron ljödo
hennes toner icke längre ljufva och smekande, utan
skarpa, grymma, genomskärande jämmerropen, likt
gälla skrik, påminnande om fiskmåsens, då han
skriker öfver stormiga vågor, i hvilka menniskor hålla
på att förgås.
Jag vände mig bort ifrån den hemska synen
omkring mig och såg uppåt mot himmelen, der
stjer-norna gnistrade, och hvita, genomskinliga moln
hastigt seglade öfver fullmånens skifva. Det var, som
om jag aldrig förr än nu sett en stjernhimmel, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
