Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. U. Bååth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. U. BÅÅTH.
231
Jag undviker med flit de tillfällighetsdikter,
Bååth skrifvit. De äro ej precis utan värde, men
lemna häller intet bidrag till hans karaktäristik.
Samma är förhållandet med en och annan dikt i något
antikverad fosterländsk anda, hvaraf ett prof finnes
till och med i den andra samlingen. Som
öfversättare har han utom flere ypperliga försvenskningar
af fornisländska och nyisländska dikter lemnat en
öfversättning af Njals saga, hvilken af kännare
förklarats för klassisk.
I hans karaktäristik som diktare fattas
emellertid ännu ett par drag. Bååth har en gång försökt
sig med en längre dikt, ett slags novell i romanser
skulle man kunna säga. Dikten bär namnet Ett
fragment. Det är en liten historia, framstäld med
ovanlig finess och enkelhet, djup och klagande som
den ftr. Det är historien om en ung man, som fångats
i en ungdomskärlek af ett par vackra ögon, hvilka
kunde konsten att förtrolla, en ungdomsförbindelse
af den art, att den mynnar ut i hvardaglighet och
joller, i stället för att gifva kraft till ett värkligt
lif. Hjälten i berättelsen — om jag så får kalla
den — har ej förmåga att, fastän han inser
förbindelsens lösa beskaffenhet, bryta den i tid, han
är fjättrad med tusen osynliga band, och följden
blir, att han söker ersättning på annat håll, där
han kan träffa dem, som »förstå hans andes lif —
sådant nu det är.» Slutsången skildrar, hur modern
hade tillyckt hans ögonlock, och man har ej svårt
att gissa dödsorsaken.
Det är en fin dikt, som visar lika mycken
innerlighet som iakttagelse. Det är en skildring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
