Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
AUGUST STRINDBERG.
vyer, som lärdomens stad skulle öppna öfver
världen — med ett ord, redan innan ynglingen kommit
till Upsala, hade han lärt sig sjunga: »Svara mig
Glunten på ära och tro etc.» Ty här ligger
egentligen hemligheten, i hvad folk i allmänhet tänka
om Upsala. De ha hört för mycket »Grluntarna»
för att ej nästan uteslutande tänka sig Upsala som
en stad, där glädjen och poesien (»Nu kommer
våren, re’n vindarnas troppar» etc.) äro
envålds-herskare. Och i det hela är det ej underligt, att
man minnes Upsala med vemod. Ty hurudant det
nu är, nog är det väl ändå vanligt, att
ungdomsåren rymma mest glädje, och att de sedan därför,
sedda med ålderns ögon, taga sig ut, som hade de
gått fram i idel solljus.
Emellertid hade Strindberg här gifvit taflor
ur Upsalalifvet, sådana litet hvar torde känna till
det. Man har naturligtvis sagt, att han såg sakerna
för mycket i svart. Jag vill ej nu inlåta mig
härpå. Men jag frågar hvilken Upsaliensare som
hälst, låt ock vara, att mycket på de sista åren
förändrat sig, om ej »Inackorderingarna» existera,
om skildringen af latinskrifningen eller
begrafningen är öfverdrifven, om talen på nationen äro stort
bättre än de anförda, om han aldrig sett någon
gammal öfverliggare à la »svinet» i den sista
historien, och om han själf aldrig haft sin lilla period
»mellan drabbningarna».
Det, som gör dessa skildringar särskildt
märkvärdiga, är, att här både stil och uppfattning äro
fullkomligt »Röda Rummets». Och hvad som mest
visar, hur riktigt Strindberg träffat tonen i sin tids
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
