Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HEMFÖRLOFNING. I3I
En annan gång: »Herren är mig ofta så nära —
det är som stode han alldeles invid mig, och jag kan
luta mitt hufvud intill honom. Men dess emellan får
jag tro — ja, Gud ske lof, att jag får tro och kan tro,
att Gud kastade alla mina synder på honom, att näpsten
låg på honom, på det att vi skulle ha frid. Det äi
evangelii hemlighet — på den klippan ligger också jag
nu i frid och fruktar icke döden».
En dag, strax efter det yrseln vikit, sade hon:
•»Ack, så roligt, att du hann hit! Nu ville jag gärna,
om Gud så vill, få lefva några dagar till, med dig.
Dock blott som han vill. Du kan nog förstå huru ljuft
det är, att riktigt helt få öfverlämna sig åt Guds vilja;
det gifver en sådan salig ro, ty han vill oss aldrig illa,
men alltid väl. Det är blott vår egen vilja, som gör
att det kännes smärtsamt, när Guds vilja korsar vår».
»Jag hade förr en sådan oro, vid tanken på att
lämna dig och barnen; men nu är jag så viss, att Gud
skall ställa allt väl för eder. Jag har bedt Herren och
släpper ej det vissa hoppet, att jag hos Gud skall återse
icke blott dig, utan eder alla; ja, att alla våra barn
skola bli frälsta. Säg barnen detta, att de icke låta sin
moders hopp komma på skam.»
En dag framtog hon, vänligt leende, ur sin
portfölj några papper och sade: »Se här, om du vill ha
det, något som jag skref under den sista tiden i
Stockholm». Därvid lämnade lion mig tvänne berättelser,
dem lion i våras författat, (fortsättning på ett par andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
