Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
»riktig jesuit, en hycklare och dålig karl, som förförde både
ynglingar och flickor och gjorde dem till lika stora
skrymtare som han själf var». Detta skamlösa förtal, som jag
utan minsta tvekan blindt slukade, hade hos mig väckt en
sådan ovilja, ja nästan hat, att när helst jag mötte Roos
gaf jag honom de skarpaste blickar af afsky, jag kunde
åstadkomma, samt önskade inom mig att jag fått tillfälle
och rättighet att »riktigt grundligt piska upp en så
genom-usel bof». Detta var, såsom Herren om sig och de sina
säger: »De skola hata mig utan orsak», och »de skola
sjga allt ondt om eder, ljugande, för minskull». —
Sedermera, år 1853, lärde jag känna Roos. O, huru jag då
blygdes för mina orättvisa misstankar och mina osanna, på
andras lögner grundade beskyllningar om honom! Huru
sökte jag icke då att genom dubbel vänlighet i någon mån
kunna godtgöra min förra skuld mot honom. — Men
icke förr än i dag hade jag kommit att öppet bekänna
mitt hjärtas och min tungas synder mot honom och bedja
honom om förlåtelse därför.
Hjärtligt och broderligt slöt Roos mig nu i sin
famn och förlät mig genast alltsammans. Men Berta, hans
fru, sade att om hon icke under dessa senaste år hade
»lärt känna mig såsom en kär broder i Herren», så skulle
hon icke haft lätt att förlåta mig sådan elakhet mot
»hennes herre och man». Men nu, tilläde hon, »nu kan jag
icke vara ledsen på dig»; och så räckte hon mig, vänligt
leende, sin hand. — Och vi kommo sedan alla öfverens
om, huru sanna Herrens ord äro om den naturliga
människans ovilja mot allt, som verkligt vittnar om Kristus, samt
mot hans äkta barn. Ebr. 12: 8. Mot dem är motviljan så stor,
att både präster och lekmän, både ungt och gammalt folk,
ja äfven de eljest mest vänliga naturer, instinktmässigt sky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
