Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
erfor efter din predikan. Men den känslan var då en Guds andes
tuktan, »på det att du icke skulle förhäfva dig». Ty din predikan var
den gången verkligt god; det kan jag nu säga dig, och det kan du nu
tåla att höra, sedan Herren fått så där grundligt förödmjuka dig. Icke
’afvände du folkets hjärta från Herren’; tvärtom är jag viss, att du
drog månget hjärta till honom. Men tänk, huru förskräckligt om du
själf börjat tycka och tänka högt om dig, eller om du själf behagligt
insöge giftet af förtjusta, oförståndiga åhörares beröm. Det är på den
vägen, som så mången lofvande predikant »lyktat i köttet».
Egensinne, människobehagsamhet, högmod och världskärlek få då
småningom allt mer förstöra det begynta Guds verk i ens hjärta. Så går det
därhän att man kan »tappa anden», såsom Fjellstedts Johannes brukar
kalla det; och af den lofvande unge prästen blir då inom några år’ett
salt, som mistat sin sälta’. — Därför, broder, är det tusenfaldt bättre att
få äfven den strängaste Guds Andes tuktan än att ’öfvergifvas i ett
vrångt sinne’. Därifrån bevare Gud af nåd både mig och dig!»
Äfven rådde mig Rosenius, att då jag nu vore förvissad om min
kallelse att blifva präst, jag icke skulle längre dröja med att fara till
Uppsala för att taga mina examina. Hvad angick min anställning hos
baron Alströmer, så var han fullt viss att denne, som var en trogen
vän till vår kyrka, gärna skulle se att jag blefve hennes tjänare, ju
förr dess hellre. »Han kan ganska lätt och snart få en ny informator
i ditt ställe; men du är redan så pass gammal, att du icke har råd
och rätt att längre förspilla tiden, innan dusätter din hand till plogen.’»
Nov. 8. I dag har jag besökt den katolske pastorn, m:r
Bernhard. Anledningen därtill var ganska egendomlig. Jag hade under
året tagit lektioner i franska språket för en madame de Bonnal, en
ungdomligt liflig fransyska och varm katolik. Hon hade flere gånger
uttryckt sin förvåning öfver att en så ung man som jag, icke var road
att samtala om teatern, baler, kurtis eller dylikt, utan helst sökte föra
samtalet in på allvarliga och religiösa ämnen. Denna sin förundran
omtalade lion äfven för sin biktfader, in:r Bernhard, hvilket hade till
följd att jag flere gånger fick hälsningar från honom, det han med
nöje skulle mottaga besök af »en så religiöst intresserad ung man som
herr W». Jag hade dock hittills tackande afböjt dessa inbjudningar.
Men vid min senaste lektion varseblef jag i m;me Bonnals
förmak ett särdeles vackert krusifix. På min fråga, hvar man kunde
få köpa ett dylikt, svarade m:me B., att dessa krusifix ej finnas till
salu; ty de äro — »välsignade af den helige fadren, påfven». Men ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
