Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 12 UR minnet och dagboken.
dem icke att gå; de skola villigt följa, om de blott få
vana att, såsom till en högtidsstund, följa far och mor
till kyrkan. Huru kan också ordet blifva utan sin kraft?
Är det icke lif i det? Det skall uträtta hvad som
Herren täckes. Huru »vist» man än resonerar, så står det
likväl fast, hvad höfvitsmannen i tro sade om Jesu ord,
då han liknade dem vid »tjänare hos Jesus», som kunde
utföra hans vilja lika väl som den förnäme herrens
tjänare kunde det, och än mer — ja, vida mer därtill.
Det skulle icke råda sådan råhet hos vår ungdom,
om vi i detta stycke enkelt och naturligt toge vår
ungdom med i Herrens hus.
Nummergossens första tanke under edra
predikningar var denna: »Många människor tro ej på Kristus som
Guds son; kanske pastor W—m har orätt, när han
säger honom vara det. Ty under så långa tider, månne
man säkert kan veta, om Jesus ens funnits till». Med
detta tvifvel lyssnade elfvaåringen en tid bortåt till hvar
predikan för att få höra något uttalande, som skulle
hafva hans tvifvel. Men nej, icke på länge! Dock
—-en afton skildrade ni i en predikan så »lifslefvande» ett
drag ur Kristi lif — jag minnes nu ej hvilket — att
ljus i detta stycke gick upp för mig.
Då blef den andra frågan: Kan Jesus vara Gud?
Men det gick ej lätt att få fatt i det svaret.
Nummergossen tänkte, frågade, våndades; men nej, frågan brände
sig blott allt fastare in i hjärtat. Jag tänkte först gå
upp til! er för att begära ett samtal. Men, märkvärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
