Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pastor Wessblad tycktes då blifva något förvirrad; men
hans uppgift var nu att bedja, och han lät ej störa sig.
När det sista »amen» var sagdt, uppstod en allmän
rörelse bland de omgifvande; ty — skarprättaren rörde ej
sin bila, utan började i stället hviskande ett samtal med
fångpredikanten. Då höjde Buhr sitt hufvud, lyfte på
ögonbindeln och sade, vändande sig till bödeln: »Käre,
hugger han ej snart?» Denne svarade med af rörelse
darrande röst: »Käre Buhr, jag kan ej ännu, din
skjortkrage sitter i vägen».
Detta var förklaringen på de förut så obegripliga
tecknen, som bödeln hade gjort åt pastor Wessblad.
Man hade glömt att underrätta denne senare, att till
hans uppgift äfven hörde att vika ned fångens skjortkrage,
så att halsen blefve bar; ty eljest ägde bilan ej
kraft att i ett hugg skilja hufvudet från kroppen.
Då vek Buhr själf ned det hindrande linnet och
frågade: »Är det bra nu?» Och vid det jakande svaret
tillade han: »Men, käre, dröj nu inte länge!» Och med
orden: »O Jesus, anamma Du min ande!» lade han åter
ned sitt hufvud.
Nu blixtrade stålklingan i solskenet. Darrande af
sinnesrörelse måste jag tillsluta mina ögon; jag
förmådde icke att se det dödande hugget, men jag hörde
det. En sekund ännu, och allt var slut! Nej, icke slut
— nu började för den arme, i denna värld så brottslige
och olycklige mannen, ett bättre lif. Hans bön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
