- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
140

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140 UR MINNET OCH DAGBOKEN.

något ondt af »falska bröder»; slutligen lärde han dock
i erfarenhetens skola, att han äfven i umgänget med
vänner måste iakttaga större försiktighet. — Men ehuru
hans fiender »med ljus och lykta» sökte efter att i detta
fall finna någon synd, »för hvilken de skulle kunna
anklaga honom» (Luk. 11: 54), så förmådde de under hela
hans lefnad aldrig finna något verkligt ondt, ens i denna
punkt. Men de höllo här ändå fast vid sitt urgamla: »Gif
Gud äran! Vi veta, att denne mannen är en syndare»!
Och somliga trodde detta deras tal samt visade därför
Rosenius ovilja, ja till och med uppenbart förakt.1

Onda rykten och anonyma bref — så väl till honom
själf som till hans hustru — upphörde icke fullt förr än
vid hans sista sjukdom och saliga död. Då tystnade
med ens alla hans belackare och — blygdes.

Sådant och mycket annat fördrog Rosenius tåligt
för Herrens skull och emedan han förstod, att äfven
frestelser, förtal och förakt voro medel i Guds hand att
»hålla honom hårdt vid ödmjukheten.» Men han kände
det dock. Mest af allt smärtade honom, när mot slutet
af hans lefnad två af hans forna vänner, fröken Anna
E.2 och pastor G. T., — för nya läromeningars skull,

1 Andra åter togo varmt hans parti. Bland dessa var vid ett
par tillfallen själfve konungen, Oskar I, som genom sitt personliga
ingripande en gång skaffade Rosenius fullkomlig upprättelse vid ett
försåtligt förtal. (Se härom vidare i »Dagboksbladen» för 1856.)

2) Ja& utsätter icke namnen, för deras anhörigas skull. Men när
man berättar kända och i allmänna tidningarna offentliggjorda händelser,
då anser jag däremot en förf, ha rätt att utsätta personers namn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free