Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 Ur minnet och dagboken.
länge som hälst få sitta som åhörare, när någon af
hofherrarna lät höra sig på pianot eller i sång. Hans
bröder hade då stundom ganska svårt att kunna locka
honom med sig ut att leka i Logården, där de unga
prinsarne den tiden hade sin tummel- och lekplats.
Men »nöden är uppfinningarnas moder». Då prins
Gustaf gick miste om tonerna uppe i slottet, sökte han
bereda sig ersättning nere i Logården. Han kom »af
en händelse» att göra den upptäckten, att, när man med
stark fart kastade en liten sten mot något af de små
slottsfönstren (högre än till de små nådde han icke
ännu), så kunde man frambringa en visserligen kort,
men ganska klar ton. Och om dessa små
musikförsök upprepades hastigt efter hvarandra, så gåfvo de
genomborrade rutorna olika toner ■— och så kunde man
tämligen tydligt åstadkomma »treklangen», till stort
nöje för den musikaliske prinsen, som var nästan färdig
att med Karl XII säga: »detta skall vara min musik».
Men den som icke i detta hänseende var
»musikaliskt anlagd», det var slottsfogden. Han kunde först
icke begripa hvem som förorsakade de många små hålen
på rutorna i Stenmuseum och andra af slottets lägst
liggande rum. Snart upptäcktes dock den skyldige, och
prinsen afgaf då sin förklaring om hvarför han gjorde
så. Men denna förklaring tillfredsställde icke
slottsfogden, utan denne förbjöd bestämdt vidare fortsättning af
dessa själfvalda »konstnjutningar» samt hotade att
anmäla saken för prinsens fader, kronprinsen (sedan kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
