Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med anledning häraf ställde Rosenius vidare till oss
några ord om vikten af kristlig vishet i umgängelsen
Oöh af att följa apostelns ord: »Om någon bland eder
har brist på vishet, han bedje därom af Gud, som i
enfald och utan förebråelser gifver åt alla, och hon skall
varda honom gifven.» Jak. i: 5. — Äfven flera andra goda
råd och uppmuntringar gaf R. oss på vägen, med samma
på en gång allvarliga och milda, vänliga sinne, som
genast från början på mig gjort så djupt intryck.
Nu var det tid för oss att gå. Men innan vi bröto
upp, kom jag att fråga R., i hvilken sång ett par
verser stodo, dem han under samtalet hade anfört och som
hade synnerligen anslagit mig, men hvilka voro mig
hittills fullkomligt obekanta. Han citerade då ett par
verser till af samma sång; och vid vår ökade beundran
och önskan att höra ännu mer anförde han ur minnet
hela det storslagna poemet »Uriel». (Se sid. 351.)
Under intrycket af dess sköna, kraftiga ord sade vi
nu farväl och gingo, glada och tacksamma öfver en
dyrbar, oförgätlig stund.
Detta mitt första möte med Rosenius blef uppslaget
till ett 15-årigt troget vänskaps-umgänge, som väl
afbröts men icke slutade vid Rosenii död 1868.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
