Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårfloden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svarta hufvuden och den för knipan säregna hvita, runda
fläcken mellan näbbet och ögat. De öfriga voro dels
honor med gråa ryggar och bruna hufvuden och dels yngre
hannar, som ännu ej fått den sköna bröllopsdräkten fullt
utbildad. En stund lågo kniporna alldeles stilla.
Endast hannarne sträckte emellanåt fram sina halsar, läto
höra ett hest »blää» och drogo därpå åter in hufvudena
så, att dessa nästan hvilade på ryggen. De behöfde hvila,
det var tydligt, och de lågo äfven länge stilla. Efter en
stund blefvo de mera lifliga, började dyka, spredo sig
något och summo allt längre och längre bort ifrån mig.
Fram på förmiddagen började gässen komma åter.
Först vid 9-tiden kom en mindre flock, en timme senare
drog den ena flocken efter den andra fram öfver slätten,
och alla samlade de sig midt ute i det stora vattnet, där
de kacklade och skreko så, att det hördes vidt omkring.
När jag vid middagstid vandrade hem öfver de sänka
ängarna, då voro gässen tysta där ute; de höllo
middagshvila. Endast lärkorna gåfvo då lif åt de leriga
åkerfälten, och deras älskliga drillar ljödo från många små
strupar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
