- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
472

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om hafvets däggdjur.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då, liksom vore det efter kommando, samtidigt sina
hufvuden öfver vattenytan. Ofta simma de på rygg, och
då är det vanligt, att de sticka upp en fot, liksom roade
de sig med att på så sätt stänka med vattnet
omkring sig.
Medan vi genomtränga det första isbältet, se vi sjön
så småningom lägga sig, ju längre vi komma in i isen.
Gungande höja sig isblocken på de inrullande sjöarnes
ryggar, gnisslande och vridande sig sänka de sig åter ned
mellan böljorna. Än äro de hvita som den renaste snö,
än klart genomskinliga som kristall, och än skifta de i
•blått, än i gult, företeende alla möjliga former. Än ser
man ett block, som fått gestalten af en urna, än hvilar
en divan på en eller flera pelare, och än tycker man sig
se konturerna af en simmande svan. Är man lycklig
nog att vid denna sin första bekantskap med isen ha en
klar dag, så är allt dubbelt skönt. Upplyst af solens
strålar lyser isen i förökad glans.
Göra vi denna vår första bekantskap med isen i
närheten af Spetsbergen, så få vi se svartryggiga alkor
simma flockvis mellan isflaken, under det att små täcka
rotges* sitta här och där uppkrupna på isstyckena och
bländhvita ismåsar, kryckjor eller borgmästare kretsa
däröfver. Styra vi så färden in i den grofva polarisen
mellan Spetsbergen och Grönland, skola vi snart finna
förhållandena märkbart förändrade. Sedan vi genomseglat
ett eller annat smalare isbälte, har sjön så småningom lagt
sig. Endast någon dyning från det isfria hafvet når
ännu dit in, hvilket märkes därpå, att isstyckena helt
sakta höja och sänka sig. Isblocken blifva allt gröfre,
flaken allt större, och mellan dem se vi här och där en
klappmyts helt lugnt höja sitt stora, klumpiga hufvud ur
* Alkekungen (Mergulus alle).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free