- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
392

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra gnagare.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att rädda sig från hundarne. Han hade sett och förstått,
att de gamla vanliga sätten ej lyckades.
Harens mest utvecklade sinne är utan tvifvel
hörseln. Han är äfven medveten därom och sätter sig ofta
under sina vandringar stilla för att höra sig för. Äfven
när en hare är jagad, brukar han stanna och lyssna, då
han hör ett ljud, som förefaller honom misstänkt.
Liksom nattdjur i allmänhet har haren svårt för att
se och uppfatta orörliga föremål. Däremot ser han rätt
väl och på tämligen långt afstånd hvad som rör sig,
äfven om rörelsen är obetydlig.
Lukten synes åter vara tämligen klen, men man har
dock iakttagit, att en hanhare genom att nosa i honans
spår kunnat följa efter henne.
En egendomlighet hos haren är, att han älskar musik.
Man har sålunda exempel på tama harar, som blifvit yra
af fröjd, så snart någon börjat spela piano, och en dam
i Sköfde hade för många år sedan en hare, som ofta
plägade hoppa upp på pianot, där han långa stunder,
på-tagligen njutande af tonerna, bearbetade tangenterna med
framtassarna.
Min djurkäre fader hade för många år sedan en hare,
som i flere afseenden var ganska märkvärdig. Jag minns
ej med säkerhet, hur gammal denna hare var, när han
infångades, men hvad jag minns är, att han som nyfångad
släpptes i ett rum, där vi barn dagen igenom sysslade
med honom och där flere hundar ofta uppehöllo sig.
Denna hare blef så tam som den snällaste hund.
Han blef slutligen min fars älskling, och jag såg ofta
haren sitta hos gubben i sängen med sitt hufvud
nedtryckt öfver den gamles hals. Med hundarne var han
synnerligen god vän och tyckte mycket om att sitta tätt
intill dem. En gammal stöfvaretik plägade, när haren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free