Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra gnagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ganska öfvadé harhundar långa stunder kunna springa
fram och åter på lyckan utan att finna afhoppet eller
haren, och jägaren själf har ej alltid lätt för att finna det,
särskildt om det är dåligt med snö. Har haren trajat
mycket och gjort många lyckor, tar det rundlig tid att
reda ut spåret. Harens beteende härvid räddar ofta hans lif.
Egendomligt är, att haren under vissa årstider sitter
hårdare än under andra. Senhösten och förvintern går
han ej gärna upp, förr än man kommer alldeles inpå
honom, och det är ej så sällsynt, att man t. o. m. kan vidröra
honom, innan han lämnar sätet. På eftervintern åter är det
vanligast, att han går upp redan innan man kommer inom
skotthåll för honom, och under sommaren sitter han ej
heller synnerligen hårdt.
Detta står utan tvifvel i samband med hans ombyte
af dräkt. När han på hösten, medan marken ännu är
bar, börjar bli hvit, är han rädd för att visa sig, och lika
obehagligt är det för honom att på ljusan dag uppträda
i sin gråa dräkt, då marken är täckt med snö.
Jag skulle här kunna uppräkna mångfaldiga exempel
på att haren, stadd i nöd, reflekterar öfver sin ställning
och har förmåga att uttänka medel till hjälp. Utrymmet
är dock begränsadt, och jag inskränker mig därför till
att omtala ett exempel.
När jag en gång i Bohuslän jagade på en rätt god
spårsnö, fick jag på förmiddagen upp en gammal
hanhare. Denne drefs länge af ett par hundar och gjorde
till en början stora bukter bort öfver de snöbetäckta
bergen. Snart nog hade hundarne tappat, och det visade
sig, att haren hade gått alla möjliga vägar och stigar för
att komma ifrån dem. Jag tog dock snart reda på
vännen jösse, och så var drefvet åter i gång. Länge dröjde
det dock ej, förr än hundarne åter hade tappat, och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
