- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
288

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storskarfven.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tima), den enda snäppart, som vintertiden förekommer
i Sverige, men det är äfven en af världens nordligaste
och härdigaste vadare. Hon har helt annat utseende nu
i sin yfviga, vackert grå vinterklädnad än sommartiden uppe
på ishafsländerna, där hon uppträder i en mera rostfärgad
dräkt. Korta och tjocka promenera de orädda fåglarne
fram och åter bredvid mig på klippan, och de bry sig
ej det ringaste om att jag visar mig för dem.
Plötsligt såg jag en ensam storskarf komma flygande
utifrån hafvet och styra kurs rakt på mig. Jag drog
filten öfver hufvudet och sökte göra mig så osynlig som
möjligt, där jag låg i min klippremna. Storskarfven flög
tätt öfver mig upp till bergväggen och såg ut att vilja
sätta sig där, men när han fann platsen tom, misstänkte
han troligen någon fara och drog bort öfver sjön. Där
ute mötte han emellertid en liten flock på 7—8
kamrater, som voro ute i samma ärende som han. Då blef
han djärfvare, vände om och följde efter flocken.
Äfven dessa fåglar gjorde dock endast en sväng tätt
efter bergväggen och vände så åter ut öfver sjön. Tydligen
blefvo äfven de betänksamma, då de sågo sig vara de
första på platsen. De kommo dock åter in mot berget,
och nu satte sig två af dem på en afsats. De öfriga
gjorde en kort sväng ut från berget men vände genast
åter dit och satte sig bredvid sina kamrater. Den
storskarf, som kom först men ej tordes slå till, fanns äfven
bland dem, som nu sutto där uppe.
Allt flere och flere kommo därefter, och dessa, som
sågo kamrater före sig på platsen, satte sig genast.
Inom en kort stund hade sålunda ett tjugotal fåglar
samlat sig där. Alla sutto de helt raka, stödjande sig
på stjärten. Att stjärten dock ej är nödvändig som stöd,
bevisas däraf, att fåglarne dels ej sällan, under det de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free