- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
171

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om fågellifvet vid vår halfös kuster.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På stora Karlsons östra sida bo dessa fåglar mycket
tätt i bergen, och man ser dem oupphörligt ute öfver
sjön sträcka till och från sitt hem. På öns södra sida
förekommer tordmulen likaledes i stort antal, och på den
västra träffa vi dessutom en annan alkfågel, nämligen
sillgrisslan (Uria Troile). Denna, den största af våra
grisslor, bor där i en för människor oåtkomlig grotta.
I en helt smal springa öppnar sig berget, och under
denna springa finnas platformliknande afsatser, på hviika
fåglarne sitta i täta grupper. Att berget därinom döljer
vidsträckta gångar och labyrinter kan man förstå, när det
rymmer åtskilliga hundratal af dessa fåglar. Oupphörligt
ser man grisslor flyga ut och in, och att deras antal ej
är litet kan man förstå däraf, att ett femtiotal stundom
på en dag blifvit skjutet utan att någon minskning i
fåglarnes antal däraf kunnat skönjas.
Klättra vi vid vårt besök därstädes under den branta
bergväggen fram i närheten af grisslornas bostad och,
osynliga för dem, dölja oss bakom de stora, en gång i
tiden från bergväggen nedfallna stenblocken, ha vi godt
tillfälle att betrakta dessa egendomliga hafsfåglar. Raka
som ljus stå de tätt packade på sin klippafsats. De kunna
ej, såsom deras släkting tobisgrisslan, stå enbart på fötterna,
utan stödja sig på hela tarsen. Vaggande som gäss gå
de fram och åter och liksom småprata med hvarandra.
Hemvändande från sina fiskefärder bland sillstimmen ute
i hafvet komma oupphörligt nya fåglar, och hvar och en,
som slår till bland sina kamrater, mottages med ett
skorrande »arrr-arrr».
Platsen, där vi sitta på vårt stenblock, är tjusande,
och vi vilja ej gå därifrån, förr än vi tagit reda på
djur-lifvet omkring oss. Blicka vi ut öfver hafvet, se vi
flockar af grisslor och tordmular, som i långa rader eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free