- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
108

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om våra flädermöss.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

räcka ända ned i hans mage. Jag kände mig helt
beklämd öfver att under sådana förhållanden ha skjutit det
lilla djuret, och afstod från att döda flera.
Efter att ha tillbringat natten i en närbelägen stuga
besökte jag följande morgon den gamla stubben, hvilken
lätt nog var sönderbruten, så att jag vid dagens ljus fick
en inblick i djurens bostad. Det var en koloni på några
och tjugu individer, hvilka alla hängde i en hop. Med
bakfötternas hvassa klor höllo sig några fast på
trädstammens inre ägg. På dessa flädermöss hade de andra
klängt sig fast och hängde nu, som sagdt är, likt en hög
svärmande bin. Alla hade hufvudet nedåt och sina långa
öron invikna under vingarne. Hela kolonien bestod af
honor, af hvilka många hade ungar hängande vid bröstet.
De voro påtagligen mycket rädda om sina ungar, gapade
och skreko mot mig, när jag vidrörde dem, och slöto
vingarne tätt som en slöja omkring ungen.
När jag bröt sönder stubben, så att solens strålar
trängde in till de ljusskygga djuren, flögo somliga ut
och försvunno bland träden, de öfriga kröpo omkring
och försökte dölja sig bland ihåligheterna i trädstammens
inre. Några hängde sig åter till ro, när jag orörlig stod
stilla och betraktade dem.
Andra iakttagelser ha visat, som i föregående är
nämndt, att honorna af åtminstone denna flädermusart
skilja sig från hanarne så snart parningen är öfver, och
lefva för sig tills ungarne blifvit fullväxta. Då tyckas
de åter under en kort tid mottaga besök af sina hanar,
men när vintern kommer, skiljas de åter, och under
vintersömnen finner man alltid könen skilda åt. Man träffar
dock stundom kolonier af hanar helt nära honorna.
Sålunda har jag på en kyrkovind funnit hanarne hänga i
ett hörn och honorna i ett annat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free