Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landskapet, som prunkar i glänsande färger. Men det
finns inga färger, det finns intet ljus, det finns endast
vågrörelser hos etern. Solen värmer och befruktar, elden
bränner; det finns ingen värme, utan endast
förnimmelser. Värmet, liksom ljuset, är endast en rörelsform.
Osynliga, men allhärskande, allsvåldiga rörelser.»
»Här ser man en stark järnbalk av det slag, som man
för närvarande allmänt använder i byggnader. Den är
lagd på tio meters höjd över ett tomt rum på två murar,
å vilka han vilar med båda händerna. Han är ’fast’, utan
tivel. Mitt på honom har man anbragt en tyngd på
tusen, två tusen, tio tusen kilogram, och denna ofantliga
tyngd känner han till och med icke; det är knappt att
man med vattenpass kan konstatera en lindrig böjning
av honom. Likväl består denna järnbalk av molekyler,
som ej vidröra varandra, som befinna sig i en ständig
vibration, som avlägsna sig från varandra under
inflytande av värme, som närma sig varandra under inflytande
av köld. Var nu så god och säg mig, vad som utgör
fastheten hos denna järnbalk? Dess materiella atomer?
Säkerligen icke, eftersom dessa icke vidröra varandra.
Denna fasthet har sin grund i molekylarattraktionen, det vill
säga i en immateriell kraft.
»Absolut talat finns ingen fasthet. Låt oss taga en
tung järnkula i handen; denna kula består av osynliga
molekyler, som ej vidröra varandra, vilka å sin sida
bestå av atomer som vidröra varandra lika litet. Det
sammanhang, som ytan av denna kula tyckes hava, ävensom
dess skenbara fasthet är således ren inbillning. För
tanken, som kan analysera dess inre byggnad, är det en
virvel av mygg, påminnande om dem, som dansa i luften
en sommarafton. Låt oss för övrigt upphetta denna kula,
som förefaller oss så fast; hon skall smälta; låt oss
upphetta henne än ytterligare, och hon skall fördunsta utan
att därför förändra natur; flytande eller gasformigt, skall
det ändå alltid vara järn.
»Vi befinna oss för tillfället i ett hus. Alla dessa
väggar, dessa golv, dessa mattor, dessa möbler, denna
marmorkamin, bestå av molekyler, som ej heller vidröra var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
