- Project Runeberg -  Urania /
46

(1910) [MARC] Author: Camille Flammarion Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beträffar, voro vi där för första gången, och för
inbjudningen hade vi till och med att taccka Speros sist
utkomna bok, som redan gjort sig bemärkt för en lysande
framgång. Drömmande, tankfull, uppdragen i de
nordiska ländernas grundliga skolundervisning och törstande
efter vetande hade Iclea vetgirigt redan läst och omläst
denna något mystiska bok, i vilken den nya metafysikern
utvecklat bekymren i sin själ, som ej var tillfredsställd
med pascals Pensees. Tilläggom att hon själv för fem
månader sedan avlagt studentexamen och att hon efter att
hava avstått från att studera läkarevetenskapen, som i
förstone lockat henne, börjat med viss nyfikenhet sätta sig
in i den psykologiska fysiologiens helt nya
undersökningar.

När man anmälde hr Georges Spero, föreföll det henne,
som om en obekant vän, nästan en själsfrände inträdde.
Hon spratt till liksom träffad av en elektrisk stöt. Föga
van vid stora världen, blyg, besvärad bland en samling av
obekanta, utan smak varken för dans, spel eller
konversation, hade han stannat i samma hörn av salongen
tillsammans med några vänner, tämligen likgiltig för
valserna och kadriljerna, mera uppmärksam på två eller tre
mästerverk av modärn musik, tolkade med känsla; och
hela aftonen hade förflutit, utan att han närmat sig
henne, ehuru han väl märkt henne och på hela den bländande
soaren ej sett något annat än henne. Deras blickar hade
mer än en gång mött varandra. Slutligen mot klockan
två på morgonen, när samkvämet vart mer förtroligt,
vågade han komma fram i hennes närhet utan att dock
våga säga något till henne. Det var hon, som först
riktade ordet till honom för att uttrycka ett tvivel
beträffande slutet av hans bok.

Smickrad, men ändå mer förvånad över att erfara,
att dessa sidor metafysik hade en läsarinna — och en
läsarinna vid denna ålder — svarade författaren
tämligen tölpigt, att dessa spörsmål voro väl allvarsamma för
en kvinna. Hon svarade, att kvinnor, ja, unga flickor
icke voro uteslutande upptagna med koketteri och att hon
kände, sådana, som emellanåt tänkte, forskade, arbetade,
studerade. Hon talade med en viss iver för att taga
kvinnan i försvar mot vissa mäns vetenskapliga ringaktning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:26:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urania/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free