Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna de gamlas gud, beslöt sig för att sammanföra
dem.
Morgonsolen förgyllde bergstopparna i fjärran. Den
unga norskan hade av sin far ledsagats till ett av dessa
berg. dit en mängd lustresande begiva sig, alldeles som
till Righi i Schweiz, för att se soluppgången, som den
dagen varit underbart skön. Iclea hade ensam avlägsnat
sig några meter till en liten enstaka uppskjutande höjd
för att bättre urskilja vissa detaljer av landskapet, då
vid det hon vände sig om med ansiktet från solen för att
överskåda hela horisonten, märkte, ej på berget, ej
heller på jorden, utan i själva skyn, sin egen bild, hela sin
person, fullkomligt igenkänlig. En lysande strålkrans
omgav hennes huvud och axlar liksom med en bländande
gloria och en stor luftring, svagt skimrande i regnbågens
färger, omgav den mystiska uppenbarelsen.
Häpen, upprörd av det sällsamma skådespelet och
ännu under intrycket av soluppgångens praktfullhet, märkte
hon icke med detsamma, att en annan gestalt, profilen
av en mans huvud, avtecknade sig bredvid henne,
silhuetten av en rörlig turist, som stod försjunken i betraktelse
framför henne, påminnande om dessa helgonbilder, som
stå uppställda på sina pelare i en kyrka. Plötsligt fick hon
syn på denna besynnerliga människoprofil i luften, och
troende sig vara en lekboll för en fantastisk synvilla,
gjorde hon i högsta förundran en åtbörd av överraskning,
nästan förskräckelse. Hennes luftbild eftergjorde
samma rörelse och hon såg turistens skenbild föra handen
till hatten och blotta huvudet, liksom till en himmelsk
hälsning, varefter konturerna förlorade i tydlighet och
försvunno på samma gång som hennes egen bild.
Förklaringen på berget Thabor, då Jesu lärjungar
plötsligt upptäckte mästarens bild tillika med Moses och Elias,
ingåvo säkerligen ögonvittnena därtill icke större häpnad
än den, vilken den oskuldsfulla norska jungfrun erfor
inför denna anthelie, vars teori är väl bekant för alla
meteorologer.
Synen inpräglades i djupet av hennes själ likt en
underbar dröm. Hon hade ropat på sin far, som befann sig
endast ett helt litet stycke bakom kullen; men när han
kom, hade allt försvunnit. Hon bad honom om en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
