Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Jag skyndat ’hit, och älskar sjelfva sättet,
Hur du vår enslighet gör glad och intressant.
(Hon ser sig omkring förvånad.)
Men hvad i himlars namn betyda dessa Andar,
Från sekler kallade, är det ett skämt för mig?
En fläkt af hemskhet sig uti det nöje blandar,
Uti det rosendoft, jag väntat mig hos dig.
Förryckta damer, män utaf obscura slägter,
Med vilda blickar och med helt absurda drägter.
Mitt barn, hur kan du så min fina smak choquera
Och till den högsta grad mig desappointera?
FLICKAN.
Ack, du ej vet, hvilka snillen dig sluta,
Okända än i sin härliga krets.
Ensam jag kunde min lycka ej njuta,
Följ mig blott, bör mig, du straxt blir tillfreds.
(Hon för tanten mot porträtterna.)
Se, denna ståtliga dam är fru Brenner,
Ärad som husfru, som vitter och lärd;
Gruflig respekt just för henne jag känner.
Tillstå, att hon var bekantskapen värd.
’TANTEN.
Kanske; bon har i sin hållning och mine
Något af Sigfrid, min salig cousine.
FLICKAN.
Denna, hvars lif som Herdinna i Norden
Snart mellan eld, mellan tårar försvann,
Famnad af böljor en Sappho är vorden;
Skalden blott vet, hur hon sjöng, hur hon brann.
TANTEN.
Gerna må Skalden båd’ sjunga och brinna,
Intet för mig din fantastiska qvinna.
FLICKAN.
Stanna en stund inför sångaren unga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
