Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Men har ej Gud uti stjernorna skrifvit,
Att oss en källa till eviga lifvet
Vinkar oändeligt rik ofvan skyn?
Pligten och sällheten, åtskilda tvenne,
Der finna evigt hvarandra igen,
Hit skall ock hinna en åder af henne,
Låtom oss törstiga dricka af den.
(De dricka.)
ERNINA.
Vishetens åder i stoftet sig gömde,
För att hugsvala vår längtande färd;
Du har den funnit — och när du den tömde,
Himmelska skepnader såg du och gömde
Spanande fjerran i sanningens verld;
Verld dit vår längtan i aning blott bhunnit,
När från vår ö vi den sågo emot;
Verld, der Astralis vid korset har funnit
Ingången, sjunkande ned vid dess fot.
LAURA.
Biträd oss! Glädjen, den strålande, unga,
Mana vi hit från den himmelska verld.
Själen slår vingarne ut, då vi sjunga,
Blifve en Jakobsstege den tunga
Stigen, en förgård vår jordiska färd!
Dunkla gestalterne, döden och tiden,
Klarna vid glansen af himmelens ljus,
Föra Astralis till glädjen och friden,
Föra ett barn till sitt fädernehus.
CECILIA sjunger vid cittran.
(Mel. ”Jublande skaror.”) I
Gryende dag, som öfver jordens höjder randas,
Sångaren födes, helsar ljuset, ler och andas,
Alskande tankar spana, älskande hjertan ana
Sängens heliga frid i barnets första drömmar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
