Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du gaf mig rosor — skulle jag väl neka
Att ge dig några enkla minnesblad!
Du sjunger för mig — skulle jag väl tveka
Att gifva dig de ord, hvarom du bad.
Så tag dem. — Det är minnets gamla saga,
För oss så kär, än glad, än alfvarsam.
Blott att för dig en plågans stund förjaga,
Jag drog den först utur sitt dunkel fram.
Se’n satt jag tyst en stilla qväll och hörde
Den mildt förklaras af din kära röst,
När enkla orden dina läppar rörde,
De väckte nya toner i mitt bröst.
Jag kände rörd en flägt af flydda vårar,
Såg in i hemmens fromma helgedom
Och ögat fylldes utaf ljufva tårar
Och grafvens vintergrön slog ut i blom.
Du ädla dotter med din faders sinne,
Hur vågar jag att räcka dig hans bild?
Den står så ljus, så herrlig för ditt minne,
Men kanske derför just du är så mild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
