Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Upptäckten af norra och södra polarlanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af bränsle- och lifsmedelsförrådet utvisade, att man ännu kunde
hålla ut i två år och tio månader. Förtärandet af bränvin
instäldes, enär det blott verkade skadligt i de kalla trakterna. Till
bättre skydd mot kölden belade man fartygets ofvandäck med ett
1 meter tjockt snölager och begöt detta med vatten, ända tills
det bildade en fast ismassa. Deröfver uppförde man ett tak och
omgaf slutligen hela fartyget med en vägg af snö och is.
Fuktigheten bortleddes från boningsrummet i underdäcket medelst
kopparrör, och golfvet beströddes hvarje morgon med het sand. En
vakt hade att hålla uppsigt öfver däcket, gifva akt på ebb och
flod, moln- och himmelsfenomen och se efter, om vilda djur eller
infödingar skulle visa sig. Klockan 8 åt man frukost, klockan 12
middag och klockan 5 qvällsvard; te eller choklad voro de vanliga
dryckerna dervid. Från klockan 6 till 9 hölls aftonskola, om
natten sof man i hängmattor. På söndagen egde intet arbete rum,
deremot mönstrades manskapet, hvarefter bön och predikan följde.
Folket visade sig allesammans som medlemmar af en familj, alla
voro fogliga och vänliga sins emellan och ådagalade en mönstergill
ordning. Från slutet af november gick solen icke mera upp, dock
kunde man ännu från de högsta delarna af ön vid middagstiden
se henne omedelbart öfver horisonten. Öfver hela naturen hvilade
lugn och enformighet. Hvarje middag utbredde sig en ljusning
öfver landskapet, så att man till och med vid denna tid kunde
fullkomligt väl se i kajutan och under bar himmel läsa äfven den
finaste tryckstil. Horisonten företedde det härligaste färgspel, i
synnerhet åt söder, norrskenen visade sig på himmeln i underbar
glans. Ett af de skönaste sågs den 25 november, mot midnatt
blef det allt praktfullare och räckte till följande morgon; det
bildade en regnbågen liknande lysande båge, hvars ändar, liksom vid
en hvalfbro, tycktes hvila på två berg midt emot hvarandra.
Djupt ned vid horisonten fördunklades den förut klara himmeln,
stjernorna blefvo synliga i detta dunkel, som efter hand öfvergick
till brunt eller violett. Hvalfvets gräns var en bred, klart lysande
båge, först hvit, sedan gul. Fenomenet liknade nu en stor, i
uppgående stadd dunkel solskifva, hvars kant omgafs af en lysande,
bred rand. Ljus sväfvade och höjde sig beständigt öfver detta
hvalf, uppstego ända till firmamentets zenit, öfvergingo från violett
och blåhvitt till gult och blått, från purpurrödt till smaragdgrönt,
och alla dessa färger spelade oupphörligt in i hvarandra. I denna
prakt stod den lysande himlabågen ofta i hela timmar; sedan
förenade sig äfven de ljuspelare, som samtidigt höjde sig på många
motsatta punkter af horisonten, till ett flammande eldhaf, ur
hvilket strålbuskar och klara blixtar sköto fram hastigt efter
hvarandra. Men det flammande eldhafvet flöt i ett ögonblick åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
