Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Australien och den oceaniska överlden - 2. Den oceaniska överlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kristendomens utbredning börjat äfven här. Den märkvärdigaste
ön är Pitcairn, befolkad af europeiska sjömän, som gift sig med
qvinnor från Tahiti och äfven derifrån tagit med sig några
manliga infödingar. Dessa matroser hade under anförande af
andre styrmannen, Fletcher Christian, 1789 gjort myteri mot
kaptenen på sitt fartyg, »Bounty», öfverfallit honom och utsatt den
olycklige på en båt, med hvilken han efter 48 dagars besvärlig
färd kom till ön Timor och derifrån med ett europeiskt fartyg till
England. Deltagarne i myteriet hade emellertid efter mångahanda
irrfärder kommit till Pitcairn och för större säkerhets skull
uppbränt fartyget. Efter flerehanda strider segrade emellertid hos de
förblindade en bättre anda, och i synnerhet var det en af de förra
deltagarne i myteriet, vid namn Adams, som omvände sig och
blef en verklig hedersman. Hela hans sträfvan var riktad på
att åstadkomma ett ordnadt tillstånd och uppfostra barnen till
goda menniskor. Då denna förut obefolkade ö 1808 beträddes af
den amerikanske kaptenen Folger, blef han icke litet förvånad
öfver att anträffa en temligen talrik befolkning, som helsade honom
på god engelska. Det gynsamma intryck, som Pitcairns invånare
gjorde på sedan ditkoinmande engelsmän, verkade, att regeringen
antog sig afkomlingarne af deltagarne i nämda myteri och, då ön
under tiden blifvit för liten för befolkningen, åt dem (1856) upplät
Norfolkön till blifvande boningsort. Ön Pitcairn ligger nu åter
öfvergifven och ensam i oceanen.
Vi vända oss nu norr ut för att komma till Marquesasöarna,
äfven kallade Mendañas arkipelag. Denna af Spanioren
Mendaña 1595 upptäckta ögrupp är hög och har mer eller mindre
ansenliga berg; korallref omgifva stränderna, och små bäckar och
floder, som ofta bilda vattenfall, vattna det inre. På en af dessa
öar, Nukahiva, skall det finnas ett vattenfall, som har en höjd
af 700 meter. Dessa öars invånare, hvilka till sin karakter
skildras som saktmodiga, vänliga och förekommande, men äfven som
högst sinliga och lättsinniga naturmemiiskor, stå under höfdingar,
föra ofta krig sins emellan samt steka och uppäta då de slagna
fienderne. Dock har detta blifvit annorlunda efter införandet af
kristendomen, hvilken vunnit mest insteg på den största ön,
Nukahiva. Invånarne höra till polyneserne och äro af stor
skönhet och ståtlig kroppsbygnad. Qvinnorna hafva en temligen ljus
hudfärg; männens och ynglingarnes är mörkare, sannolikt till
följd af tatueringen, ty ingenstädes äro väl tatueringarna vackrare
och rikare än här. Utom en gördel omkring underlifvet går man
naken, hvilket närheten till eqvatorn ganska väl tillåter; men
derför måste också tatueringarna träda i prydnadernas ställe.
Männen bära dessutom i skägget en svintand och omkring halsen röda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
