Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Australien och den oceaniska överlden - 2. Den oceaniska överlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde icke vänta, tills första arket var färdigsatt. Sedan man
visat honom bruket af svärtvalsen och pressen, tryckte han tre
ark, sprang sedan ut till sina utanför tryckeriet väntande
undersåtar och visade dem sitt arbete, hoppade, sprang och jublade som
ett barn. Tryckeriet belägrades i hela veckor, alla ville ha böcker,
och man kom dit från aflägsna öar, medförande kokosnötter och
andra alster för att utbyta dem mot böcker, som med verklig
begärlighet lästes och lästes om igen. Pomare sjelf öfversatte Nya
testamentet på tahitiska språket, och nu har ön sina skrifna lagar,
en rättegångsordning äfvensom regelbunden gudstjenst, som hvarje
söndag besökes af många hundrade, ja, tusende. Menniskooffren,
de blodiga krigen, månggiftet, barnamorden, korteligen allt
hedniskt lif har upphört. I stället för alla skildringar vilja vi här
blott meddela ett exempel. Då en resande en gång frågade en
missionär om förändringarna, framhöll denne i synnerhet
barnamorden. Hos missionärens hustru voro tre tahitiska qvinnor
närvarande och syselsatte sig med förfärdigande af europeiska
klädespersedlar. Deras utseende var ytterst sedesamt, och sedan de
blifvit kristna, kunde ingen förebråelse göras dem for deras
vandel. Då tog värden i huset till ordet och sade: Det skulle
förvåna mig, om icke dessa qvinnor mördat flere barn; och han
tilltalade den äldsta: »Min vän, huru många barn har du mördat, då
du var hedning?» Den arma qvinnan blef förlägen, och hennes
bedjande blick tycktes säga, att missionären skulle efterskänka
henne svaret; men denne lugnade henne, och så tillstod hon med
bäfvande röst: »Jag har dödat nio.» — »Och du?» sade han,
vändande sig till den andra. »Sju.» — »Och du?» tillfrågade han
den tredje och yngsta. »Fem.» Detta är tilldragelser ur lifvet
hos dessa arma menniskor, hvilka de resande icke kunna nog
berömma för deras milda och vänliga väsen; men deras religion bjöd
dem barnamord. Kotzebue, som 1824 besökte dessa öar, berättar
följande: »Knapt hade invånarne sett vår fregatt, förrän stranden
vimlade af nyfikne, som helsade oss med jublande glädjerop. En
mängd kanoter, lastade med allahanda lifsmedel, stötte i största
hast ut från stranden, och snart var vårt skepp omgifvet af jublande
tahitier. Jag gaf dem den äfven på ögonblicket begagnade
tillåtelsen att stiga upp på fartyget. Med sina varor på ryggen
klättrade de under skämt och skratt hastigt upp på däcket, som
nu förvandlades till en liflig marknadsplats. Skämt och glädje
togo intet slut. Under skratt berömdes varorna, under skratt
afslöts handeln. Snart hade hvarje tahitier valt sig en rysk vän,
för hvilken han under de ömmaste omfamningar gjorde begriplig
sin önskan att byta namn med honom. Emellertid hade den hastigt
fattade tillgifvenheten allt utseende af uppriktighet och hjertlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
