Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Australien och den oceaniska överlden - 1. Fastlandet Australien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6 - 7 månader, 16 oxar, 15 hästar och 7 följeslagare af engelsk
och australisk härkomst, hvilka ofta mera hindrade än hjelpte den
resande. Endast få instrument och vetenskapliga hjelpmedel, en
sextant, en artificiel horisont, en kronometer, en handkompass och
en liten termometer, hade han med sig; kostnaderna för hans resa
voro beräknade till 900 thaler (2 400 kronor), och med denna summa
utförde han ett företag, som misslyckats för den berömde australiske
resanden Mitchell trots hans betydande hjelpmedel, som belöpte
sig till 1 000 pund sterling (18 000 kronor). Leichhardt höll sig
i början längs efter östkusten, öfvergick ett antal större och
mindre floder och framträngde utöfver södra gränsen af halfön, der
lians följeslagare Gilbert dödades af de svarte. Derefter vände
han sig, mestadels på ett afstånd af 8—10 geografiska mil från kusten
af Carpentariaviken, först åt söder, sedan åt vester, slutligen åt
nordvest, hvarvid han hade att öfvergå ett större antal floder, som
utföllo i viken. Från Wickhamfloden gick han tvärs igenom
Arnhems land och anlände den 17 december 1845 till Victoria.
Han hade på 16 månader fullbordat en öfver 650 geografiska mil
lång resa genom en vildmark, en resa, som af de fleste ansetts
icke blott för ytterst farlig, utan äfven med hans ringa medel för
overkställbar. Mången smärtsam förlust hade han att beklaga; så
måste han med tårar i ögonen offra till och med sin betydande
trä- och växtsamling åt lågorna, då hans lastdjurs tillstånd kräfde
det; det oaktadt var han så lycklig att af de till slägt medtagna
oxarna kunna återföra en till Victoria vid Port Essington, och
af sina hästar hade han blott förlorat en, så att ingen af hans
följeslagare tvungits att resa till fots, hvilket med det heta
klimatet mycket snart skulle ha upprifvit hela expeditionen.
Växtverlden äfvensom jordbildningen i många af de genomresta trakterna
fann han så lika dem i europeiska land, att han ofta trodde
sig förflyttad dit. Leichhardt rönte i Victoria det vänligaste
mottagande, hemtade sig efter strapatserna och for genom
Torressundet tillbaka till Sidney, dit han lyckligt anlände den 29 mars
1846. Der hade man redan ansett honom förlorad och skrifvit
griftqväden öfver honom; med så mycket större glädje firades nu hans
återkomst, hvarom underrättelsen med fabelaktig hastighet spridde
sig; belöningar och ärebetygelser egnades honom af England och
Frankrike; endast hans eget fädernesland, Tyskland, teg. Ännu
två resor företog Leichhardt till Australiens inre i afsigt att
framtränga från öster till vester, men de förfärliga ansträngningarna,
de hotande farorna, sjukdom och utmattning äfvensom de till föda
medtagna djurens bortspringande tvungo honom att återvända från
den första, hvaremot han på den andra, som han anträdde i
december 1847, spårlöst försvann med alla sina följeslagare. Alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
