Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Nederländarne på Java och de öfriga ostindiska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara sjelfständiga, och vidare stadgades, att intet hinder skulle
läggas i vägen för de båda nationernas handel med dessa stater.
Dock beklagade sig engelsmännen deröfver, att nederländarne
hänsynslöst gjort annexioner på Sumatra och skadat Pulo-Pinangs
handel. Härvid var utan tvifvel afundsjuka med i spelet.
Redan 1841 gjorde engelsmännen föreställningar, men nederländarne
togo furstendömet Siak i besittning och gjorde nu anspråk på
öfverhögheten öfver alla pepparhamnar från Siak till Atsjin; äfven
i Langkat ha de hissat sin flagga. På senaste tid ha de råkat i
allvarsam strid med sultanen af Atsjin.
Som fritt och oberoende folk lefva i nordvestra delen af ön, på
högslätten Toba, battaerne, delade i särskilda stammar, men som
äro oberoende af hvarandra. Fastän de i afseende på industri
stå på en temligen hög ståndpunkt, äro dock deras religiösa
föreställningar mycket ofullkomliga. Till och med på förtärandet af
menniskokött äro battaerne ännu begifna. Den, som bland alla
europeer längst inträngt på deras område, är fru Ida Pfeiffer, som
endast haft sin oförskräckthet att tacka for, att hon oskadad
kommit tillbaka ur detta menniskoäteriets land. På den senaste tiden
har nederländska regeringen börjat söka att för civilisationen vinna
de i granskapet af hennes nybyggen boende battaerne och tillhålla
dem att odla kolonialalster.
Ön Sumatra har ytterligare på senaste tid genom upptäckande
af stenkol vid Benkulen blifvit af stor vigt för nederländarne.
De upptäcktes i det inre landet omkring 10 geografiska mil från den
nämda hufvudstaden. Hela trakten är mycket ojemn, ligger på vestra
sidan af den bergkedja, som genomgår Sumatra efter hela dess
längd, och har många bergbäckar. Vägen dit är svår; man
känner hittills tre vidsträckta lager, hvilkas mäktighet i medeltal
uppgår till 11,8 meter, och har beräknat, att deras innehåll uppgår
till mer än 200 millioner kubikmeter. Men denna ofantliga skatt
är värdelös, så länge goda vägar fattas. För närvarande forslar
man kolen på kärror, som dragas af bufflar, för höjdernas,
flodernas och träskens skull på långa omvägar, och under regntiden
måste man helt och hållet inställa arbetet. Man för kolen till
Pulobay, der äfven postfartyget och de få handelsfartyg, som
förmedla handeln med Benkulen, lägga till. Afståndet dit utgör
omkring 5 1/2 geografiska mil. I den nederländska
undersökningskommissionens berättelse framhålles, att det i Batavia fattas
företagsamhetsanda för att bygga de hamnar och jernvägar, som äro
erforderliga för att lyfta dessa rika skatter. Hittills hemtas en stor
del af kolbehofvet i den indiska arkipelagen från Labuan, en liten,
af engelsmännen besatt ö utanför Borneos norra kust; men
Benkulens kol äro förträffliga och helt och hållet egnade att ersätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
