Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Nederländarne på Java och de öfriga ostindiska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och trolöshet. Hären bestod blott af äventyrslystna, från alla
verldens land sammanlupna sällar, som redan i och för sig icke
voro vana vid sträng ordning och tukt, men i Javas heta trakter
förslappades ännu mycket mera. Ända till den senare tiden har
härväsendet varit en af de svagaste punkterna i nederländska
Indien, hvilken omständighet förorsakats genom soldatvärfningarna i
utlandet, ty ända till för kort tid sedan bestod knapt fjerdedelen
af alla trupper i dessa trakter af nederländare. Dessa funno det
alltid lägligare och mera inbringande att till krigstjenst använda
främlingar, som kunde fås för penningar, än att göra den sjelfva.
Men sedan under år 1860 betänkliga myterier visat sig bland de
utländska trupperna, ha förhållandena blifvit något annorlunda.
Liksom militärväsendet befann sig i ett alldeles förderfvadt skick,
så var detta äfven fallet med embetsmannaståndet.
Embetsmännen hade blott i sigte att rikta sig sjelfva och utpressade derför
af invånarne allahanda orättvisa och olagliga afgifter. Det
oaktadt hade handelskompaniet att till sin ofantliga embetsmannahär
utbetala utomordentliga löner. Härtill sällade sig ytterligare de
årsunderhåll, som måste gifvas åt de inhemska pensionerade
furstarne. Äfven beskickningarna, skänkerna till grannkonungarne
och de oupphörliga småkrigen mot upproriska vasaller och furstar
uppslukade stora summor, så att till och med den mest
vinstgifvande handel icke mäktade betäcka dem. Derför var det icke
att anse som någon synnerlig förlust för handelskompaniets
medlemmar, att Bataviska republiken 1795 upphäfde det
holländskt-ostindiska kompaniet och förklarade dess besittningar för
statsegendom.
Under de första åren af handelskompaniets tillvaro, då det ännu
gälde att som ett mäktigt folk uppträda mot nationalfienden och
fatta fast fot i Indien, förhöll sig saken helt annorlunda. Då gälde
det en nationel angelägenhet; den republikanska andan hos
flottans af landets barn bestående manskap dref det att på andra
sidan oceanen utföra dessa handlingar af tapperhet och mod, som
voro värdiga striderna i hemlandet, och för hvilka samma syfte,
bekämpandet af nationalfienden och förvärfvandet af den nationela
sjelfständigheten, låg till grund. Men då detta syfte var uppnådt,
då i fäderneslandet kriget om den nationela tillvaron var ändadt
och vapnen efter fredsluten voro nedlagda, upphörde ostindiska
handelskompaniet att elda det fosterländska nitet för
framgången af sina företag. Mannen af ära föredrog att egna sig åt
regeringens omedelbara tjenst eller som fri borgare idka ett yrke
framför att gifva sig till legohjon hos ett bolag, som väl kände
värdet på muskottnötter, men icke på lagrar.
I samma mån som det holländska kompaniets rikedom och makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
