Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Spaniorerne i mellersta och södra Amerika - 2. Balboa kommer öfver Dariennäset till Söderhafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans handlingskraft. Landets invånare (inga stridbara karaiber)
kunde icke erbjuda det, som de anspråksfulla spaniorerne fordrade
af dem. Balboa sökte derför efter nya hjelpkällor och uppbröt
med en del af sina följeslagare till en såsom rik och fruktbar
skildrad trakt. De funno här ett väl odladt landskap med vackra
byar. Förvåning grep alla vid åsynen af höfdingens palatslika
residens, en stor fyrkantig bygnad af 150 stegs längd och 80 stegs
bredd, hvars magasin voro väl fylda med brödfrukt och andra
förråd. Dödskamrarna i denna vidlyftiga anläggning fängslade
ännu mera främlingarnes intresse. Här hängde i mattor mumierna
af den då varande herskarens förfäder; dyrbara prydnader och
talismaner vitnade om, i hvilken hög ära man höll hviloställena
för landets afsomnade öfverhufvuden. Sedan spaniorerne här
hopskrapat så mycket guldbleck, som de kunde få tag i, råkade de
vid delningen af bytet i tvist. Med anledning häraf utropade
kazikens yngre son, i det han pekade åt horisonten, der den
amerikanska landtungans skogbeklädda berg resa sig till knapt 1000
meters höjd: »Huru kunnen I tvista om sådant der bleck? Om
I han så stor lust derefter, så vet jag ett land, endast sex solar
(eller dagsresor) härifrån, der dylikt finnes i öfverflöd. Från den
der höjden kunnen I skåda ned på ett annat haf, hvarpå fartyg,
liksom edra karaveller, segla fram och tillbaka.» — Han menade
väl icke det guldrika inkalandet, som låg mycket längre bort, men
med det andra hafvet förstods Stilla hafvet.
Den unge furstesonens tal klang likt ett löfte i spaniorernes
öron och hjertan. För svag att med sin lilla hop anträda ett tåg
till det starkt befolkade guldlandet, skickade Balboa sändebud till
vicekonungen, amiral Diego Colon, den store Colombos son, för
att genom hans understöd kunna skrida till vidare företag. Från
Hispaniola afsände man också Valdivia med dock otillräckliga
expeditionsmedel, men denne skeppsbefälhafvare fann sin undergång
på den andra ditresan. Sedan man länge förgäfves väntat på
tillförsel, sände Balboa den sista af sina karaveller till Spanien för
att derifrån hemta hjelp. Sjelf satte han sig i rörelse och
framträngde med 160 man till Atrato och dess biflod Rio Negro och
sammanskrapade här verkligen rikt byte i guld, men de mindre
fredliga invånarne utmanade till mången hård vapendust. Ehuru
öfvertygad att i den tagna riktningen komma till det häftigt
efterlängtade Eldorado, ville Balboa dock icke sätta på spel deras lif,
som skulle blifva stöden för hans följande planer, och återvände
derför med hufvudstyrkan till Santa Maria, Bedan utbröto åter
nöd och bitter strid bland spaniorerne, då vicekonungen Diego
Colon i rättan tid afsände två fartyg med förråd och 150 man
till Balboa samt tillika meddelade honom fullmakt som den nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
