Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Land- och sjöresor under medeltiden - 4. Medelhafvets och Asiens handelsfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visat sig. Till följd deraf råkade en god del af
handelsförbindelserna till sjös i förfall. Der icke alldeles särskilda bebrefvade
aftal närmare förbundo två nationer, gälde hvarje främmande fartyg
för en fiende och hvarje strandadt fartyg för ett kustbornes
rättmätiga byte, så vidt det icke skyddades genom en särskild
fördragsbestämmelse. Ännu lida vi under dessa ärfda råheter, ty
under det till lands krigen endast riktas mot fiendens
stridskrafter och icke mot borgarens egendom, gälla fälttågen till sjös
nästan uteslutande de krigförande folkens borgerliga egendom.
Rättsosäkerheten till sjös hade på den tiden till följd, att
fartyg endast krigsrustade utlöpte på långa färder, och det sällan
allena, utan karavanlikt förenade i eskadrar. Sålunda skickade
venezianerne från början af fjortonde århundradet hvarje år en
galerflotta till Flandern och två gånger om året flottor till Syrien,
Egypten och Berberiet. Det var vidare nödvändigt att grunda
nybyggen på de orter, der de ville utbyta sina varor mot landets
alster. Detta skall man alltid nödgas göra, så länge handeln ännu
icke kan taga i beräkning ständig, utan endast tillfällig
omsättning. Ännu i dag bedrifves palmoljehandeln på dylikt sätt i
Nigerdeltat och vid den forna Slaf- och Guldkusten. Agenter
uppköpa under årets lopp, hvad som ingår i smärre leveranser,
så att de ankommande fartygen må finna tillräcklig last ur de
samlade förråden.
Samma behof nödgade italienarne att antingen vid de
stapelplatser, dit de österländska alstren kommo för att utföras, grunda
egna städer, såsom Tana vid Don, Porto Pisano vid Asofska
sjön och sannolikt äfven Soldaja (Sudak) och Kaffa på Krim,
eller ock läto de som lön för sin krigshjelp korsfararne förläna
sig delar eller qvarter af syriska städer, eller slutligen köpte eller
förvärfvade de genom fördrag af landsherrarne jordstycken för
anläggning af faktorier. I alla händelser egde de italienska
handelssamhällena ett antal offentliga bygnader, nämligen en eller
flere kyrkor, ett tingshus, en basar, ett slagtarhus, ett eller flere
bagerier, ett bad, äfvensom bostäder för tjenstemän, hus och
marknadsstånd, hvilka sist nämda uthyrdes under marknadstiden,
som alltid sammanföll med fartygskaravanernas ankomst. I
Alexandria bestodo dessa faktorier eller fondachi af palatslika hus med
hvälfda varumagasin i jordvåningen och bostäder för köpmännen
i öfre våningen. Bygda i fyrkant, omgåfvo de ett stort gårdsrum,
der varor kunde ur- och omlastas. Dessa bygnaders omgifningar
pryddes med tropiska växter, och der höllos jemväl djur som i
ett menageri. Vid nattens inbrott stängdes faktorierna af den
egyptiska polisen, så att ingen mer kunde komma ut eller in.
Äfven på fredagen, under den förnämsta gudstjensten, måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
